Tisdag 8 januari 2013

Ja då har det gått ett par dagar. Johan har börjat jobba. Det verkar bli lååånga dagar. Klockan är nu 19.20 och än har han inte kommit hem. Hmmm bådar inte så gott om det kommer vara så hela vistelsen. Fast det återstår att se. Det har ju bara gått två dagar.

Grabbarna har börjat på den nya skolan. Den äldsta såg fram mot starten och att få träffa alla nya spännande kompisar medans den yngre gick dit med tunga steg. Han kände oro för att inte bli förstådd eller att inte kunna förstå vad barn och lärare sa. Han tyckte också det var jobbigt att inte känna till lokalerna, rutiner samt vad som förväntades av honom. Detta är tungt för ett moders hjärta även om man innerst inne vet att han fixar det.

 

  Den äldsta sprang med lätta steg upp till sin våning och klass. Inte behövde mamma följa med inte. Jag kilade dock upp och pratade lite med hans klassföreståndare Mr Cowley samt läraren för den andra sexan Mr Wickins. Mycket trevliga och lättsamma. Jag kände direkt att detta kommer gå bra. Hoppas magkänslan stämmer och att den kommer hålla i sig.

När jag kom ner till lillgrabben satt han och läste i en engelsk bok. Mr Montgomery hade pratat med honom och han insåg att han allt förstod vad han sa. Jag gick ut från klassrummet och pratade med en kvinnlig lärare medans jag hade lite koll på grabben. Det tog inte lång tid förrän han var helt inne i vad läraren sa och allt annat som hände i klassrummet. Gud vad skönt.

Måste erkänna att det känns kul att killarna fått manliga lärare i 30-35 års åldern. Båda verkar vara riktigt glada, humoristiska och enormt positiva av sig.

När jag kom för att hämta mina pojkar vid 15-tiden var det två glada killar som skuttade ner för trappan. De pratade i mun på varandra om vad de gjort, vad deras kompisar heter, historier lärarna berättat osv osv. Detta bådar gott och mamma kan andas ut.


Andas ut ja.... Herregud vad man får gå i denna kuperade stad... För "skoj" skull har vi valt att bosätta oss på en kulle så från vilket håll vi än kommer ifrån så har vi uppförsbacke hem. Hur tänkte vi här?

Då det tar 30 min att gå till skolan har jag samma väg hem. Sedan ska de hämtas..... Jösses vilka starka ben jag kommer få, oj oj oj....... och träningsvärk....aj aj aj... Fast konstigt nog har jag inte känt av den ännu...Men vägen till och från skolan är otroligt fin. Vi följer kanalen mer än halva vägen.

Idag, tisdag, var det inga problem att få upp prinsarna för ännu en skoldag. Jag ordnade med matlådorna medans de gjorde sig klara. De kom ner till frukost iklädda sina snyggbyxor, mörkblå strumpor och skjortor och de åt sin frukost medans jag förmanade dem att inte spilla. Vi råkar nu inte ha ett lager med snyggbyxor liggande och jeans är inte ok på skolan. Då skoluniformerna inte kommer förrän nästa vecka känner jag mig aningen stressad över att hålla dem hela och rena tills dess. Skjortor har jag ett par till på lager men byxor....
 

Ni kan ju gissa hur de såg ut efter första dagen med fotboll på rasten....Hmmm... Snabbtvätt direkt när vi kom hem..... och idag... samma sak. Fast jag antar de haft kul då även den yngsta deltar och känner att han är en i laget. Tur att man är "hemmafru" om man nu ska tvätta och fixa med lunchlådor samt gå små maraton för att handla. Fast mina maraton är lite självvalda. Istället för att ta tåget passar jag på att gå för att upptäcka nya vyer.

Tokyo är en vacker stad. Jag njuter till fullo. Till och med killarna ser skönheten i kontrasterna, skyskrapor, vackra byggnader, floden, blommor, konstverk mm.







Idag tog jag en promenad till Shinagawa där jag mötte upp min väninna. Vi tog sedan tåget till Omori för att shoppa. Passade på att köpa en riskokare när jag hade experthjälp med. För vem borde kunna detta bättre än en med kinesiskt ursprung? Jag måste erkänna att jag känner mig lite stolt då jag ( med Jessies hjälp) utan att kunna ett enda ord på japanska lyckas få till en hemleverans av denna. I morgon mellan 16.00-18.00 kommer den vårt hus. Hoppas jag...