Söndagen den 27 januari 2013   
Tiden måste gå mycket, mycket fortare på denna sidan av jorden.... Kan någon annars förklara för mig vart tiden tar vägen? Jag kliver upp vid 6,30. Fixar frukost och följer grabbarna till skolan. Detta ger mig en lagom skön promenad på ca en timme men sen..??? Helt plötsligt är det dags att hämta dem igen kl 15.00. Det är inte var dag jag ens hunnit hem emellan. Knepigt är det vill jag lova.

I torsdags var jag dock på svenska ambassaden och yogade under en timme. Efter detta jobbiga men välbehövliga pass njöt jag med de andra deltagarna av den japanska badanläggningen. Här finns 3 bassänger: en med iskallt vatten, en med ljummet och en med riktigt varmt bubblande vatten. Underbart för kropp och själ. Självklart var jag i samtliga bassänger.

På vägen till ambassaden lyckades jag med konststycket att hoppa på ett expresståg. Kände mig lite panikslagen innan jag lyckades komma av detta tåg. Tack och lov stannade den ett par ggr innan den drog iväg för fullt utan stopp. Inte nog med att jag lyckades hoppa på ett expresståg. Jag lyckades även ta ett tåg i motsatt riktning... Hur gick detta till? Hur som, det var bara att hoppa på ett tåg som tog mig tillbaka. Denna gång kollade jag lite extra noga så jag hamnade rätt. Tur att jag var ute i god tid så man hinner med lite misstag utan att behöva stressa upp sig allt för mycket.

Efter yoga-förmiddagen var det bara att snabbt skynda sig hem. En snabb lunch på stående fot och en sväng med dammsugaren innan jag hämtade grabbarna. Vi handlade lite fikabröd på hemvägen eftersom två av Johans svenska kollegor skulle följa med hem på lite "svenskt" kaffe. Lite komiskt att många av dessa kollegor kommer på besök när vi bor utomlands men vi träffas i stort sett aldrig i Sverige.  I Sverige är man ju alltid så uppbokad med alla "måsten". Det är det bästa av allt när man bor utomlands. Man slipper så mycket av detta...... ändå räcker inte tiden till....hur går detta ihop?

Vid köp av fikabröd kan man ju ställa sig frågan VARFÖR får man varje kaka i var sin påse...Tur att man inte skulle ha hela släkten över på kalas. Här var det inget miljötänk alls med tanke på all sopsortering vi håller på med. Allt packas i små högar som sedan knyts ihop med snören eller läggs i genomskinliga plastpåsar. Här går det inte att fuska inte utan att det syns. Gällande sopor; Första dagen vi flyttade in kom en tjänsteman från renhållningsverket och informerade oss om sopsorteringen samt undrade VART vi kommer placera vår soptunna efter inköp. Vi fattade först inget gällande tunnans placering. Vi fick då förklarat för oss att detta var viktigt. Tjänstemannen tog kort på platsen där tunnan ska stå så arbetarna vet exakt vilken tunna de ska ta. Ordning och reda. Tunnan står nu till vänster om gången. Ställs den till höger är risken stor att det inte töms.

I fredags fick jag följa med Helmer och hans klass till japanska Channel 4. En stor privat Tv-kanal här i Tokyo. Jag hade så tur att en av mammorna jag börjat umgås med känner ägaren till denna kanal. Hon såg till att ordna med detta studiebesök och passade även på att reservera en plats åt mig. Helt otroligt vilka underbara människor det finns. Måste se till att skicka ett sms för att tacka henne ännu en gång.  Jag får se till fixa något trevligt till nästa gång vi ses.

Vem vet, jag kanske kommer med på japansk tv framöver. Vi var med på inspelningen av två olika "game shower". Dessa faller knappast under vad jag skulle välja att se på men vad jag förstår så är de extremt populära. En av tjejerna i klassen var precis hysterisk över alla kändisar hon såg. Vi utlänningar fattade inget av detta  men hon var självklart japanska.

Vi fick även besöka stället där all nyhetsflöde över hela världen granskades. Enormt stort vill jag lova och mycket intressant. De har tex en kamera sittande i Shibuya som spelar in allt dygnet runt, 365 dagar/år. Häftigt värre.

 










Ja och så har jag då börjat läsa japanska via Högskolan i Dalarna. Jag som lovade mig själv att ALDRIG mer läsa något på högskolenivå. Ja där såg man hur länge detta löfte hölls... drygt två månader. 
Min nyfunna vän Kaori och de andra japanska fika-vännerna kommer med all säkerhet göra allt för att träna mig. De började redan första gången vi träffades. Det kommer ju knappast bli lättare att försöka hålla mig till engelska nu. En av tjejerna, Myon-hee, är från Korea och hon pratar flytande japanska men väldigt lite engelska så där får hon och jag slå våra klocka huvuden ihop för att göra oss förstådda. Hittills har det gått över förväntan med lite stöd av Kaori.
Gällande språk och skola så är det nog bäst jag skickar in min "läxa". Deadline är idag kl 24.00. I morgon kommer Jessie och jag plugga mellan 10.00 - 14.00. Det är bara att hålla tummarna att något fastnar till lektionen på tisdag. Detta är ett av "läx-papprena", undrar om det är godkänt... eller kan man ha missat något litet streck ??

I fredags firade vi Johan, som fyllde år, med entrecote och vitlökssmör, rena a la 80-tal. Gott var det och länge sedan sist. Till detta ett glas rödvin. Vinet hade brasilianaren Carlos rekommenderat men bra var det inte. Passade inte våra smaklökar alls. Längtar till att Velletri och Mobergs röda dyker upp. Fast vi har hittat en hel del goda viner här också. Förra veckan fyndade vi reaviner i matbutiken vid vår station. Inte alls illa. Undrar just när bolaget i Sverige börjar med att rea ut sina flaskor.

 Resten av helgen har som vanligt gått alldeles för fort. Ska det hålla på så här är jag snart 100 utan att jag hunnit med hälften av allt jag vill. Hmmm hur stoppar man detta ? 
Ett smidigt sätt att som jag nämnt tidigare. Beställa hem tunga matvaror via nätet. Dagens leverans var beställd till idag mellan 18.00-20.00. Och här är den.......