Fredagen den 11:e januari 2013 

Igår var jag och min väninna på IKEA i Kohoku. Det går gratis buss från tågstationen Den-en-chofu till IKEA. Så jag och min väninna strålade samman vid tågstationen. När hon kom till den bestämda mötesplats hittade hon mig inte först.... "Var sjutton har nu Petronella tagit vägen???? Bussen går snart...och hon SMS:ade ju och sa att hon var framme ???..." Jag stod och fotograferade ett gäng poliser. Igår vad det den 10 jan alltså 110 (månad + dag). Polisens telefonnummer, så av denna anledning delade de ut informationsblad och anteckningsblock till förbipasserande. Då de sedan ställde upp sig för fotografering var jag självklart framme och frågade om jag skulle hjälpa till så alla nio poliserna fick vara med på samma bild. Efteråt tackade de genom att buga sig och ta mig i hand och mitt i detta dök min väninna upp. Hon anser nog mig lite "lustig" som alltid hamnar i lag med alla möjliga människor i alla möjliga sammanhang.

 

När vi sedan skulle med bussen "pratade" jag med en japanska som hade ett litet barn i barnvagn.Hon kunde knappt någon engelska och jag inte ett ord japanska. Busschaffören menade på att hon var tvungen att lyfta ur barnet och vika ihop kärran. Inte det lättaste på egen hand så självklart var jag framme.

 

Idag, fredag, var det "Parent's coffee" på skolan kl 8:45. Rektorn Mr Robertsson gav lite information. Efter detta tog skolans bibliotekarie Miss Manuela Denes över. Vilken helt underbar människa. Hon informerade bland annat om internet-användning mm. Idag var det sju föräldrar som dök upp. Efter informationen stannade jag och två mammor till kvar och fortsatte att prata om allt mellan himmel och jord med Miss Denes.


Dagen fortsatte med att jag lunchade med mammorna. Den ena är kanadensiska och den andra japanska. Kanadensiskan som heter Jodie skulle iväg kl 13.30 för att ge engelska-lektion till en japan. Då följde japanskan Kaori mig till posten för att köpa frimärken. Kuvertet måste vara minst 9 cm x 13 cm, är det mindre tar inte posten emot det. Alltid lär man sig något nytt.

Efter posten tyckte Kaori att jag skulle följa med henne för att träffa några andra japanskor. Gissa om det snurrade i skallen på mig. Jag är inte van att koncentrera mig under så lång tid. Det tar på krafterna och hjärncellerna fick jobba på högvarv för att hitta de engelska orden samtidigt som man ska läsa av japanskornas kroppspråk. Det var elva stycken som presenterade sig och frågade mig om allt möjligt. Jag måste erkänna att det var otroligt trevligt. Vilka glada positiva tjejer som gjorde allt för att jag skulle känna mig som en i gänget. Klockan 14.50 tackade jag för mig. Dags att hämta sönerna från skolan.

Herregud: Vart tog tiden vägen? Vi lämnade vårt hem kl 7.55 och var inte hemma förrän 16.30. Vi passade på att handla lite gott till middag på vägen hem, Den äldste sonen ville ha japanska vårrullar och nudlar, den yngste räkor, Vi köpte även dumplings av en äldre dam samt lite färskt bröd i bageriet. Kvällens middag blev med andra ord plockmat.

Jag ska nog snart dra mig tillbaka och låta mina hjärnceller få återhämta sig. Kaori har idag lärt mig två japanska ord "omizu" och "kodasay" = water please. Hon har även skrivit ner mitt för- och efternamn på två av deras tre skriftspråk så det blir till att ligga i hårdträning tills jag träffar henne nästa gång.
Både Kaori och Jodie inbillar sig att JAG, "lilla jag", inte behöver mer än två-tre dagar för att lära mig både dessa två skriftspråk ( hiragana och katakana) ??? HERREGUD Jag behöver nog två dagar/tecken.