Fredagen den 24 Januari 2014 

Tokyo är intressant på många vis. Staden är bland annat uppdelad i 23 wards ( innerstads-kommuner). Dessa kommuner har egen borgmästare och är delvis självstyrda distrikt men lyder under Tokyos länsstyrelse ( Tokyo Metropolitan Goverment - Tokyo-to-cho). Som ny i ett "ward" måste man anmäla sig direkt till kommunen så myndigheten vet att du finns och vart du bor. Ordning och reda.

Igår fick vi dock ett formulär som vi var tvungna att fylla i och skicka till posten då det tydligen inte helt framgått till dem HUR många som bor i vårt hus och vad ALLA heter. På vår brevlåda står endast efternamnet (roman) och adressen (på japanska). Undrar just om detta inte är tillräckligt ? Har idag för säkerhets skull, efter vi med hjälp av mina japanska vänner fyllt i det japanska formuläret och skickat det, även satt upp våra förnamn på brevlådan.

Som sagt var, staden är uppdelad i mindre sk kommuner. Det konstigaste är sedan att om du vill ha tag i något, låt säga i köksväg, går det knappt att få tag i detta i kommunen utan man får bege sig till ett speciellt distrikt där det finns mängder av butiker som endast säljer köksprylar. Gatan är säkert en kilometer lång och kantrad med butiker som endast säljer kök- och restaurangartiklar. Samma sak om du är ute efter tyg, elektronik, möbler, broderi mm.

Detta innebär att det tar sin lilla tid att handla men i samma veva har man ju alla butiker samlade på ett och samma ställe om man vill jämföra priser. Fast man får inrikta sig på att göra sina inköp kategoriserade efter teman. Ena dagen handlar man elektronik, nästa dag om man ska ha tyg och textil osv. Att göra alla sina inköp en och samma dag inom olika kategorier kan man glömma.

Igår var jag iväg med en väninna och tittade på tyger. Herre jösses så många butiker det fanns. Vi hann inte med att kolla igenom en tiondel ens och då var vi ändå snabba och effektiva kan jag tycka. Vi tog dock en kort fikapaus på ett café som tre japanska damer skötte. Helt underbara kvinnor som knappt kunde ett ord engelska men trots detta lyckades vi beställa. Efter mycket pekande, skratt och kroppspråk lämnade vi stället med känslan att hit återkommer vi.

Jag bad om mjölk till kaffet och fick då en mycket, mycket liten kanna. Tydligen såg hon direkt på mig att jag brukar ta mer mjölk för innan jag hann säga ett ord kom hon fnittrande fram med två till. Gud vilken skön dam.

Förra helgen tog vi oss till Sumo-distriktet för att se oss omkring. Vi besökte då bland annat ett buddistiskt område där ett par skrapade med en sten på en annan sten som för oss liknande en gravsten. Jag blev intresserad och undrande över vad detta innebar. Som tur är så har jag min japanska lärare som har en förmåga att leta reda på det mesta jag frågar om via nätet.

"Gravstenen" de skrapade på är en "ersättningssten". Bakom står den äkta gravstenen och i graven ligger en man som anses vara en "japansk Robin Hood". Tidigare skrapade folk på den riktiga gravstenen men för att denna inte helt ska försvinna har prästerna bestämt för att sätta upp denna "skrap-sten". Många kommer till stenen då de önskar tur i spel eller vill komma in på någon speciell skola/utbildning. Sanden som blir borstar man ner i en påse och tar med sig hem och man hoppas sedan önskemålen ska slå in.

Mannen som ligger i graven påstås ha tagit från de rika och givit till de fattiga. Första gången mannen blev dömd fick han en tatuering som straff. Eftersom han upprepade sina olagliga handlingar blev han släpad runt palatset för att sedan halshuggas. Helt klart är det dock inte om han verkligen gav till de fattiga. Vissa sägner säger att pengarna mer troligen gick till vin, kvinnor, spel och sång.

Hur som helst har han dock blivit en legend och vissa tycks med andra ord tro på "högre makters kraft".  Denna man ska tydligen även finnas avbildad på ett hustak i Kappa Bashi ( köksdistriktet). Jag ska till Kappa Bashi nästa fredag och ska då hålla ögonen öppna och kameran redo.

Tillbaka till Sumo. När jag fyllde år fick jag pengar som skulle gå till biljettinköp. Nu är varken jag eller resten av familjen speciellt intresserade av denna sport men samtidigt anser vi att det trots allt är ett "måste" när man ändå är i Japan.  Hur som helst så lyckades vi få tag på biljetter till "Nyårs- tuneringen" som går av stapeln under 2 v här i Tokyo. Nästa turnering i Tokyo är inte förrän i maj. Sumobrottarna har sex turneringar under ett år och tre av dessa är i Tokyo.

Det finns olika prisklasser på biljetterna beroende på hur nära mattan man vill sitta. De allra närmaste platserna innebär att du sitter på knä på en kudde i en liten "hage" för fyra personer. Detta var inget vi överhuvudtaget övervägde. Att sitta på knä i 10 timmar (om man nu utnyttjar biljetten till fullo) är inte att tänka på, jag klarar knappt 5 min. Risken att sedan få en sumobrottare över sig var mer sannolik än att inte få det. Skulle jag sedan sitta på knä nedanför tävlingsmattan så tar det ju sin tid innan man skulle kunna trassla sig upp från denna ställning. Man skulle med andra ord aldrig kunna "hoppa" åt sidan.

(Observera att dessa sitter på rumpan och att de är "bara" 3 st i varje ruta.)

Vi införskaffade biljetter högst upp med mycket god utsikt ner till de tävlande. Som jag nämnde köper man en biljett som gäller för hela dagen, från 8.00 till ca 19.00. De bästa tävlar efter 15.00. Vi kom strax efter ett och till en början var det ganska tomt på publik vilket vi var förundrade över eftersom det var mer eller mindre slutsålt. Troligen har en del företag och familjer fasta abonnemang på vissa biljetter. Priserna på biljetterna varierade från ca 300 kr/pers till 4-5000 kr. Helt ofattbart. Dyrast är självklart platserna närmast mattan med risk för sitt liv.

Matcherna sänds på tv och det verkar som många japaner följer dem. Jag fick bland annat reda på att mästaren var skadad och han skulle inte tävla. Hmmm, för oss som inte alls känner till namn och ranking spelade det ingen större roll. Vi måste dock erkänna att evenemanget var mycket, mycket roligare än vad vi hade förväntat oss. Riktigt kul och får jag bestämma så kommer vi göra om detta innan vi flyttar hem.

( Killen med den "vita kjolen" är mästaren, snyggt värre. Han var uppe och visade upp sig och publiken gjorde vågen)

Flera av mina vänner tittade på matcherna via tv men tyvärr kunde de inte se oss i publiken. Vi var väl ute och införskaffade lite förnödenheter som kaffe, popcorn, glass mm.

Jag nämnde på Facebook att det klart roligaste var när domaren fick avbryta en match gånger flera eftersom en av de tävlande höll på att tappa sin "string-byxa". Vilket jubel det blev i publiken. Dagen efter berättade min väninna att detta är extremt ovanligt. Hon brukar följa matcherna via tv och kan inte erinra sig när detta skett sist. Lite häftigt att vi var där just då. Publiken var annars ganska sansad. Inga sittdynor som kastades mot de tävlande som man sett kan ske. Nu var ju vi där den 4:e av totalt 15 turneringsdagar så jag antar det blir lite hetsigare de sista dagarna.

Vid hemgång mötte jag denna man. Dock lämnade jag honom direkt efter fotograferingen och följde med min make hem. Kan just undra om dessa män är gifta och om de får vara  det? Detta kanske jag ska forska vidare i......