Måndagen den 6:e Maj 2013  

Ja då är "Golden Week" till ända. Johan och grabbarna har varit lediga i en vecka. Under veckan har vi gjort små utflykter i Tokyos närområden samt en lite längre till Hamamatsu. Till Hamamatsu tog vi oss mycket smidigt med Shinkansen. Ett perfekt transportmedel: Smidigt att ta sig till tågstationen, snabbt, rymligt, ja som sagt var perfekt.

Hamamatsu är min nyfunna vän Chiyoes hemstad. Här hålls årligen en "Drakfestival" för att fira alla nyfödda barn under det gångna året. Till en början var det var det bara för den förstfödde sonen men numera för samtliga barn. Denna festival har firats i över 440 år. Inte illa vill jag lova. Nu var vi inte helt ensamma att besöka detta evenemang. Vi var mellan 1.5 - 2 miljoner som besökte denna festival som hålls i tre dagar. Förr firade man i dagarna fem. Herrejösses hur orkar de? Det måste dock ha varit mycket få västerlänningar eftersom vår familj blev intervjuade av två TV-kanaler samt en tidning. Vem vet, vi kanske går och blir kändisar på kuppen. (Chiyoes kusin har sett oss på en av kanalerna och hon ska se om hon kan kontakta dem så vi kan få inspelningen... Kan ju vara lite intressant....)

Hur som helst: Vi började vår resa från Meguro station där vi mötte Kaori och hennes dotter. På Shinagawa station mötte vi upp "Mammy" och hennes barnbarn innan vi klev på Shinkansen. Väl framme mötte Chiyoe, Wilson, Michael och Chiyoes mor upp oss. Snabbt till hotellet för att lämna våra väskor och sedan till en Japansk restaurang. Johan tog en av deras specialiteter, grillad ål. Jag tog en "hälften av varje" (tempura och grillat kött). Helmer valde tempura och Alfred friterad räkor (!!??!) Självklart serveras alla rätter med ris, misosoppa och säsongen till ära kokta, färska bambuskott.

Direkt efter detta hoppade vi in i ett par taxibilar för att bege oss till Chiyoes föräldrahem. Två minuters promenad från dem bor hennes faster som är en teceremoni-mästare och de har något så ovanligt som ett tehus på sin tomt. Detta tehus byggdes till Chiyoes farmor som bröllopspresent, hon är nu 97 år.

Jag är otroligt glad och tacksam över att vi blivit inbjudna att få deltaga i en tecermoni. Konstigt nog har Chiyoe själv aldrig gjort detta och följaktligen inte hennes man heller. Så de såg nog fram emot detta nästan lika mycket som vi.

I "hallen" tog man av sig sina skor och satte på sig strumpor. Helst skulle vi haft "geisha-strumpor", strumpor där stortån är för sig, detta för att kunna ta på sig typ "flipp-flopp-tofflor" i halm när man skulle ta sig en promenad genom den japanska trädgården.

När man fått på sig strumporna tassade man in i ett rum med halmmattor. Där satte man sig i en cirkel och inväntade att bli serverad en sötsliskig "kaka".
När man ätit denna tog man sig till en skjutdörr som ledde ut i trädgården. Det var nu det skulle ha varit praktiskt med de speciella "stortå-strumporna". På "halm-flipp-flopp-tofflorna" hasade man sig fram på en stengång genom trädgården fram till en vattenbrunn. Här tvättade man sina händer samt sköljde munnen innan man skulle "knöla" sig in i en liten, liten "dörr". Anledningen till att dörren är så liten är att samurajer inte skulle kunna ta med sig ett svärd gömd i sin dräkt. Teceremonin/Sadoo ska vara en lugn och fredlig tillställning.
 
 

 Väl inne i detta rum började den kimonoklädda kvinnan utföra en massa olika procedurer som ingår i själva ceremonin. Chiyoes mor var med och förklarade allt som skedde och hur vi skulle bära oss åt. När man väl hasat sig fram på knäna för att hämta tekoppen ska man erbjuda teet till den närmsta innan man själv får dricka. Förhoppningsvis säger denna  "du först" ( jag uppfattade inte om jag skulle ha trugat minst tre gånger, om så var fallet missade jag detta...Hoppsan...). Tekoppen ska nu lyftas upp med höger hand och placeras i vänster, snurra koppen tre varv medsols och drick under tystnad, torka av koppen med fingrarna och sedan snurra tekoppen tre varv motsols, buga och tacka.  Jag gjorde hur många fel som helst inser jag.... Jag vred nog ett medsols varv och bugade samt tackade, resten glömde jag. Innan tänkte jag: Hur svårt kan det vara..??... Tydligen mycket mer komplicerat än vad jag klarade av vid första tillfället. Det vill till att ligga i träning. Fast jag kan trösta mig med att "kusinen" som höll i teceremonin har gått i lära under 3 års tid och har minst 2 år kvar innan hon anses vara "godkänd". Sedan måste hon träna i ca 5 år till innan hon själv kan börja lära ut denna ädla konst. Även som teceremoni lärare/mästare finns det grader i hur "bra" man är. Så jag tycker allt jag kan känna mig nöjd med min insats.

 

När jag ligger i träning i hur man ska bete sig bör jag nog även träna på att sitta på knä. Detta fixade endast de äldre japanskorna samt hon som höll i ceremonin. Vi andra "ramlade" ihop efter ett par minuter och fick inta skräddarställning istället.

Eftersom rummen är så små hade vi delat upp oss i två grupper vilket innebar att vår familj fick chansen att se oss om i Chiyoes fasters trädgård (tidigare farmors). De har bland annat två tempel, fiskedamm och mycket annat som ingår i en "gammal" fin japansk trädgård. Ohh vad lycklig och glad jag är som fått denna unika möjlighet. Hoppas Chiyoes familj och släkt inser hur tacksamma vi är.

Efter teceremonin blev vi hembjudna till Chiyoes mor på kallt te och tilltugg sedan begav vi oss till stan för att hämta hyrbussen. "Mammy" körde barnen och Chiyoe, vi andra åkte med Wilson. Först till en "kak-fabrik", sedan till en stor saltvattensjö innan vi åter tog oss till hotellet för att snabbt checka in på rummen. Klockan sju hade bord bokats på Chiyoes pappas tyska restaurang. Jo då han är japan men hade vid en resa till Tyskland blivit så imponerad av ölbryggning så han startade upp detta i Hamamatsu och öppnade i samband med detta även en restaurang. Här äter han sin lunch dagligen men jobbar med lagerverksamhet samt att hyra ut fastigheter och parkeringshus lite här och var.

 

 

 

 

Nästa dag hämtades vi upp klockan nio på hotellet för att ta oss ner till fotbollsplanerna nere vid stranden. Här var vi inte ensamma vill jag lova. Drak-festivalen brukar som sagt var locka nästan 2 miljoner besökare och många av dessa ville precis som vi se när avstampen för uppstigningen av drakarna skulle gå av stapeln.

 

Trots att det var så mycket människor så kände jag inte att det var jobbigt och påträngande, något som jag fascinerats av vid många tillfällen här i Japan. Hemma i Sverige kan jag få fullständigt "panik" då det är en massa folk överallt. Det har hänt mer än en gång att jag lämnat butiker och tillställningar då det är "bara för mycket".

Här har det inte hänt någon gång. Jo visst har jag avvaktat och inväntat nästa tåg några mornar då det står "påtryckare" på tågstationen men inte annars. Japaner har en förmåga att göra sig "osynliga" och "opåträngande".  För jag tror inte att det är jag som förändras som person.

Efter att ha kollat in drakarna tog Johan och jag en tur bland alla matstånd. Vi inhandlade lite av varje och sedan begav sig hela gänget ner till stranden för att äta. Denna strand är reserverad för sköldpaddor och man får inte bada där. Lite synd tycker då jag eftersom det var en helt underbar sandstrand. Fast jag antar och tar för givet att det är ok lite längre bort då stranden var riktigt, riktigt lång.
Det blåste ganska rejält så man hade sand precis överallt.

 

Efter ett antal timmar bland drakar och festglada japaner tog vi shuttle-bussen in till stan. Även här var det livat och en massa matstånd där vi än en gång botaniserade runt. Den tyska restaurangen "Mein Schloss" sålde bland annat öl som alla vuxna (utom jag) inhandlade och njöt av i solen. Jag höll mig till vatten, präktig som få eller hur... Detta endast pga att jag inte lärt mig dricka öl. Konstigt nog lärde jag mig det då jag bodde i Belgien under 3 mån, 1997, men denna lärdom föll snabbt i glömska och har ännu inte återupptagits. Vem vet det kanske kommer med åldern ?

Efter att ha stillat vår hunger och vilat våra ben gav vi oss ut på stan för att spana in fortsättningen av dagens festivalfirande innan vi trötta men mycket nöjda tog Shinkansen kl 19.20 tillbaka till Tokyo. Vi hann även med en kopp kaffe på "Mein Schloss" samt hälsa på Chiyoes far innan hemresan.

Idag kom Chiyoe förbi med en stor låda till mig från hennes mor. Denna innehöll färskpotatis, färsk gul och mängder av rödlök samt Hamamatsus kända kakor som Chiyoe ansåg jag borde ha. Hmmm kan det bero på att jag tänkte försöka mig på att låta bli dessa sötsaker? Hon inleder mig i frestelse min kära väninna. ÄN har jag inte provsmakat dem, endast ett par kokta mumsigt goda potatisar men det bör väl vara ok?.. Tog inte ens smör på dem.

Jag är annars ganska nöjd med min dag då jag äntligen kommit till botten av stryk-högen. Fast nu ligger det lite tvätt i maskinen och väntar på att bli omhändertagen. Jag har även, Hör och Häpna, lappat ett par shorts till Alfred. Jag som inte brukar ha tålamod att ens sy i en knapp då tråden alltid har en förmåga att bilda knutar och annat jävelskap. Idag gick det galant utan en enda svordom. Dagens arbete har utförts i trädgården i strålande sol så jag slog med andra ord två flugor i en smäll. Jag lyckades även köra iväg killarna till lekplatsen samt få ut dem ett par ggr till i solen. Inte illa. Efter denna ganska fullspäckade dag tänker jag nu dra mig tillbaka för att orka med morgondagen. Då ska Katarina och jag ta en riktigt långpromenad efter att vi lämnat barnen i skolan. Först ska vi nog inta en kopp kaffe med japanskorna och stämma av vad vi gjort under den gångna veckan. På eftermiddagen ska Alfred och jag titta på Helmer och hans lag när de spelar mot British International school. Spännande....