Tisdagen den 30 April 2013

Jag funderar på hur jag ska lyckas hålla denna blogg igång och publicera inlägg lite mer frekvent. Tänker nu prova att skriva lite då och då för att kanske en gång i veckan eller var fjortonde dag justera och publicera texten. Det återstår att se hur jag lyckas med detta.

Ni som läser Facebook har kanske noterat att jag numera använder appen Endemondo för att på så vis ha koll på mina promenader. Jag hoppas även detta ska få mig att ligga i mer än tre veckor. Rastlösheten i mig gör att jag har så svårt för att anlägga vanor. Undrar om jag har några riktigt inbitna vanor som jag håller fast vid ??? Här anser min kära make att ovanan: Att jag alltid slänger kökshanddukarna i tvätten och kastar disktrasorna/svamparna utan att ta fram nya bör betecknas som en vana.... Fast det tycker inte jag kan ses som en vana....

Hur som helst så har jag i alla fall tänkt försöka låta bli att falla för barnens önskan att ta tåget till skolan. Jag har sagt att det är ok om det ÖS-regnar men inte annars. De har en förmåga att linda sin mor runt pekfingret mellan varven. Speciellt den ena sonen vet exakt hur han ska bära sig åt. Inte bra, inte bra fast de är bra söta när de lägger in charmoffensiven. Kanske, kanske appen ovan kan sporra mig lite extra. Vi får, som sagt var, se.

 NÄÄ detta funkade inte alls.... att skriva lite var och varannan dag... Det har nu gått ett par veckor igen sedan sist. Bara att inse att jag ska lägga mina drömmar om att bli författare på hyllan. Om man ska vara författare bör man ha lite mer självdisciplin. Kan man skaffa sig detta på något smidigt sätt? Självdisciplin alltså, jag skulle behöva detta i större utsträckning än vad jag har.

Under veckan som gått har jag inte haft en enda "ledig" dag. Jag har varit hemma hos Jessie och fikat samt strögat runt och shoppat presenter med henne i Shibuya. Hon visade mig även en lite rolig sushi-bar som jag måste ta med grabbarna till. Man beställer sina sushibitar via en TV-skärm. Lite småhäftigt vill jag lova.

Vi har även firat Eris födelsedag med att luncha på T.G.I Friday. Hade jag haft en flaska Jonnys senap hade hon fått detta men tyvärr hade jag bara en påbörjad flaska kvar. Så det blev en present inköpt här i Tokyo.

Jag har varit på IKEA med Chiyoe och "Mammy" och shoppat lite smått och gott samt 2 lådor till av deras trätrall-golv. Självklart lunchade vi också. Tyvärr är matutbudet mycket sämre än i Sverige så det fick bli köttbullar för min del. Här i Japan har de inte blivit "indragna" pga hästkötts-skandalen.


 I bilen tillbaka tappade jag min provisoriska plomb då jag åt en chokladbit. AJ sjutton vad ont det gjorde. Nu skulle jag i och för sig till tandläkaren dagen efter för att få dit den permanenta plomben men det funkade inte att vara plomblös i flera timmar. Det var bara att försöka skölja munnen så gott det gick och tvätta av plomben i flaskvatten innan jag tryckte tillbaka den. Konstigt nog fick jag fast den riktigt bra. När jag väl kom till tandläkaren dagen därpå vid 12.30 fick han ta i för att få bort den.
Denna tandläkaren är helt underbar, trots att han inte pratar engelska. Undrar just om man kan smuggla med honom hem till Sverige den dagen vi flyttar tillbaka. Jag känner mig helt trygg med honom och han gör allt för att det ska vara så smärtfritt som möjligt. Han är en tiopoängare inom sitt skrå.

Just nu är det "Golden Week" här i Japan och det innebär att killarna och maken är lediga från skola resp jobb. Om jag förstått det hela rätt så har man samlat ihop ett gäng helgdagar och ger på så vis många arbetare ledigt en hel vecka istället för flera strödagar.

"Golden Week" inleddes med att Familjen Erlandsson tog sig till Shibakoen där Helmer och hans lag spelade sin andra fotbollsmatch. Eller rättare sagt "Futsal", som innebär att man spelar på mindre planer och med endast 5 utespelare + en målvakt. Detta för att spara in på markytor, på så vis får man in 3 planer istället för en stor. Förra matchen vann de, även denna gång var de överlägset bästa lagen men på något vis har de extremt otur med att få in bollen i mål. Nu är det ju detta som gäller så tyvärr blev det förlust. Måste lovprisa deras lärare och som även är deras tränare att han är så lugn, sansad och pedagogisk. Kanske ska fråga om han vill vara min mentor på vägen mot att bli en mer "upplyst" person ( något åt Buddha hållet hade jag tänkt.. Haa ha haa Vad tror ni om det???)

 

 Helmers och Alfreds lärare som även har hand om fotbollsträningen. De är som om gjorda för ändamålet

Efter matchen begav vi oss hem. Killarna och maken hade fredagsmys och jag begav mig till Kaori för "Tjej-fest". Det var första gången som jag blivit hembjuden till en Japan. Intressant att se hur de har det. Jag insåg snabbt att vi svenskar nog inte bör klaga på att vi bor trångt och inte har några förrådsutrymmen. Här kan vi snacka om trångt trots att de trots allt har en, vad jag förstår, ganska stor lägenhet i ett helt nybyggt hus. Lägenheten är på 72 kvm och är fördelad på tre/fyra rum (vardagsrum och kök går ihop i ett, sedan har de skjutdörrar mellan vardagsrummet och det rum som de har till kontor). Köket är som en kokvrå med en bardisk mot matbords-platsen. Garderober och förrådsutrymmen är nästan obefintliga. Jag ska hädanefter INTE försöka klaga på platsbrist då jag snubblar över torkställningen i tvättstugan när jag ska ta ut tvätten ur maskinen eller ta fram dammsugaren ur "pannrummet". Jag har mer än dubbelt så stort + ett garage och känner ofta att jag blir galen på att det är så trångt. Nä detta är ännu en del i min strävan mot "upplystheten". Det kommer nog bli en låååång resa för min kropp och själ.

Hur som helst så hade vi en mycket trevlig tjejfest. Sayaka och jag var de sista som gav oss hem i en gemensam taxi. Sayaka bor nästan vid grabbarnas skola och jag mitt emellan henne och Kaori. En taxiresa på under 5 km kostar 720 Yen vilket innebär ca 50 kr. Om det är över 5 km tickar det på lite grann men resan till mitt gick på ca 75 kr vilket känns helt ok.

 

I söndags tog vi tåget till Sendagaya och promenerade därifrån genom Gyoen Park till Shinjuku. Azaleorna blommade för fullt och en del rosor hade börjat slå ut. Vi tog även en tur genom växthuset med bla orkidéer, näckrosor mm. Verkade nästan att även grabbarna uppskattade parken och dess skönhet. Helmer spanande in sköldpaddor, Alfred glassförsäljningen och båda lyckades "fånga" vad de sökte.

 

Väl i Shinjuku blev det lunch samt ett par nya Crocs till Helmer.

Igår, måndag, tog vi och många, många japaner tåget till Kamakura för att se den stora Buddhan / Daibutsu. Vi hade strålande underbart väder. Efter tåget till Hase där Buddan står tog vi en promenad längs med stranden och genom samhället och åter till staden Kamakura.  Där åt vi en japansk lunch samt strosade genom folkfyllda gator bort till ett av stadens alla tempel. Helst skulle jag velat haft lite mer fart på apostlahästarna men det var bara att gilla läget - något som är en prövning för mitt blodtryck. Har jag tur kanske åren här i Japan kan få min kropp att inse läget och per automatik sänka frustrationen, stressen och tempot i lägen som dessa. Jag tycker själv att jag är på ganska god väg.

Idag är vädret lite sämre, varmt men aningen regnigt. Trots detta ska Johan försöka sig på att grilla till lunch. Efter maten ska vi ta en långpromenad och även försöka registrera in våra cyklar. Här i Japan ska dessa ha en märkning så som bilarna har registreringsskyltar. Detta för att poliser ska kunna spåra cyklar vid stöld (vilket är ganska ovanlig företeelse i detta land), kunna ge böter eller forsla bort cykeln till en uppsamlingsplats om man felparkerar. Här ska man parkera på hänvisad plats och betala för sig. Ordning och reda.... Detta innebär i en stad med ont om plats att det finns en massa kluriga lösningar på platssparande parkeringar både för cyklar och bilar. 

Idag har jag även tänkt förbereda det vi ska ha med oss på vår lilla tripp till Hamamatsu. Hamamatsu ligger ca 6 h med bil eller 2 h med snabbtåget Shinkansen bort, nedanför Tokyo, längs med kusten. Detta är Chiyoes hemstad. Kommande helg har de en drak-festival som tydligen räknas till en av de fem stora festivalerna under året i Japan. Ni kan söka det på google om ni är intresserade. Hur som helst så ska vår familj, Mammy med dotterson och Kaori med sin dotter ta tåget dit. Chiyoe har bokat hotellrum, ordnat så att hennes faster, som är licensierad teceremoni-lärare, ska inviga oss i denna ädla konst. Vi ska dessutom äta på hennes fars tyska restaurang, besöka en känd stor sjö som har saltvatten samt självklart besöka festivalen.

 Festivalen går av stapeln bland sanddynerna och är sedan 1600-talet en hyllning till den förstfödde sonen men numera till alla barn. Stora drakar med barnens namn släpps upp mot himmelen och har jag fattat det rätt så skickar man även upp lyktor när skymningen faller. Hur som helst så är detta en riktigt förmån för vår del att få uppleva detta under vår vistelse här i Japan.
Hoppas bara inte Chiyoe kommit på något "läbbigt" att bjuda oss på. Hon och de andra japanskorna håller för fullt på med att hitta något vi inte vill testa. Detta är en "hämnd" på den salta lakritsen jag bjöd på. Johan och jag har nu smakat på div konstigheter. Måste erkänna att allt har inte varit förnämligt men vi håller god min, smakar och sväljer. Bland annat har vi ätit någon slags torkad fisk, fermenterade bönor, mm. Det roligaste är att Helmer med glädje är framme och också vill smaka. Detta hade de inte räknat med. Även han har hittills hållit god min. Det verkar bli en svår uppgift för våra nyfunna vänner. Jag har dock sagt till att lever och njure äter jag inte.

 Det blev jag som tog över grillningen medans Johan dukade och donade med annat.

På tal om lever...... Eftersom veckan varit aningen fullspäckad passade jag på att köpa hem färdiglagad mat en eftermiddag. Till killarna köpte jag friterade kycklingbitar och själv tog jag biff och grönsaker... trodde jag ja. När jag i all hast slängde in en bit kall "biffbit" i munnen märkte jag snabbt att det inte var biff utan lever. Kräkreflexen gjorde sig fort påmind. Ohh gud i himmel vad illa det smakade. Eftersom varken jag eller Johan äter detta så har grabbarna inte fått detta serverat  tidigare. Både Helmer och Alfred åt det men Alfred tyckte jag kunde sagt till innan. Varför då undrade Helmer? Då skulle du ju inte ätit det. Båda två åt det och tyckte det var helt ok. Alfred tyckte dock att han fick en "dålig" smak i munnen så fort han fick veta vad det var. Det var nog den enda gången jag kommer servera lever. På den tiden jag jobbade inom restaurang brukade jag ta ledigt "lever-dagarna". Jag gick dit på morgonen och förberedde salladsbordet med lämnade snabbt innan tillagningen av lever påbörjades. Bara lukten får mig att må dåligt.

Bilder från dagens promenad

 

Nä nu får jag nog lägga på ett kol om jag ska hinna med en promenad i blåsten och stryka lite kläder. Risken finns dock att inget av detta blir gjort annars. Klockan går snabbt när man väl sätter fart att skriva. Ha det så gott och njut av vårvärmen.