Tisdagen den 30 April 2013

Jag funderar på hur jag ska lyckas hålla denna blogg igång och publicera inlägg lite mer frekvent. Tänker nu prova att skriva lite då och då för att kanske en gång i veckan eller var fjortonde dag justera och publicera texten. Det återstår att se hur jag lyckas med detta.

Ni som läser Facebook har kanske noterat att jag numera använder appen Endemondo för att på så vis ha koll på mina promenader. Jag hoppas även detta ska få mig att ligga i mer än tre veckor. Rastlösheten i mig gör att jag har så svårt för att anlägga vanor. Undrar om jag har några riktigt inbitna vanor som jag håller fast vid ??? Här anser min kära make att ovanan: Att jag alltid slänger kökshanddukarna i tvätten och kastar disktrasorna/svamparna utan att ta fram nya bör betecknas som en vana.... Fast det tycker inte jag kan ses som en vana....

Hur som helst så har jag i alla fall tänkt försöka låta bli att falla för barnens önskan att ta tåget till skolan. Jag har sagt att det är ok om det ÖS-regnar men inte annars. De har en förmåga att linda sin mor runt pekfingret mellan varven. Speciellt den ena sonen vet exakt hur han ska bära sig åt. Inte bra, inte bra fast de är bra söta när de lägger in charmoffensiven. Kanske, kanske appen ovan kan sporra mig lite extra. Vi får, som sagt var, se.

 NÄÄ detta funkade inte alls.... att skriva lite var och varannan dag... Det har nu gått ett par veckor igen sedan sist. Bara att inse att jag ska lägga mina drömmar om att bli författare på hyllan. Om man ska vara författare bör man ha lite mer självdisciplin. Kan man skaffa sig detta på något smidigt sätt? Självdisciplin alltså, jag skulle behöva detta i större utsträckning än vad jag har.

Under veckan som gått har jag inte haft en enda "ledig" dag. Jag har varit hemma hos Jessie och fikat samt strögat runt och shoppat presenter med henne i Shibuya. Hon visade mig även en lite rolig sushi-bar som jag måste ta med grabbarna till. Man beställer sina sushibitar via en TV-skärm. Lite småhäftigt vill jag lova.

Vi har även firat Eris födelsedag med att luncha på T.G.I Friday. Hade jag haft en flaska Jonnys senap hade hon fått detta men tyvärr hade jag bara en påbörjad flaska kvar. Så det blev en present inköpt här i Tokyo.

Jag har varit på IKEA med Chiyoe och "Mammy" och shoppat lite smått och gott samt 2 lådor till av deras trätrall-golv. Självklart lunchade vi också. Tyvärr är matutbudet mycket sämre än i Sverige så det fick bli köttbullar för min del. Här i Japan har de inte blivit "indragna" pga hästkötts-skandalen.


 I bilen tillbaka tappade jag min provisoriska plomb då jag åt en chokladbit. AJ sjutton vad ont det gjorde. Nu skulle jag i och för sig till tandläkaren dagen efter för att få dit den permanenta plomben men det funkade inte att vara plomblös i flera timmar. Det var bara att försöka skölja munnen så gott det gick och tvätta av plomben i flaskvatten innan jag tryckte tillbaka den. Konstigt nog fick jag fast den riktigt bra. När jag väl kom till tandläkaren dagen därpå vid 12.30 fick han ta i för att få bort den.
Denna tandläkaren är helt underbar, trots att han inte pratar engelska. Undrar just om man kan smuggla med honom hem till Sverige den dagen vi flyttar tillbaka. Jag känner mig helt trygg med honom och han gör allt för att det ska vara så smärtfritt som möjligt. Han är en tiopoängare inom sitt skrå.

Just nu är det "Golden Week" här i Japan och det innebär att killarna och maken är lediga från skola resp jobb. Om jag förstått det hela rätt så har man samlat ihop ett gäng helgdagar och ger på så vis många arbetare ledigt en hel vecka istället för flera strödagar.

"Golden Week" inleddes med att Familjen Erlandsson tog sig till Shibakoen där Helmer och hans lag spelade sin andra fotbollsmatch. Eller rättare sagt "Futsal", som innebär att man spelar på mindre planer och med endast 5 utespelare + en målvakt. Detta för att spara in på markytor, på så vis får man in 3 planer istället för en stor. Förra matchen vann de, även denna gång var de överlägset bästa lagen men på något vis har de extremt otur med att få in bollen i mål. Nu är det ju detta som gäller så tyvärr blev det förlust. Måste lovprisa deras lärare och som även är deras tränare att han är så lugn, sansad och pedagogisk. Kanske ska fråga om han vill vara min mentor på vägen mot att bli en mer "upplyst" person ( något åt Buddha hållet hade jag tänkt.. Haa ha haa Vad tror ni om det???)

 

 Helmers och Alfreds lärare som även har hand om fotbollsträningen. De är som om gjorda för ändamålet

Efter matchen begav vi oss hem. Killarna och maken hade fredagsmys och jag begav mig till Kaori för "Tjej-fest". Det var första gången som jag blivit hembjuden till en Japan. Intressant att se hur de har det. Jag insåg snabbt att vi svenskar nog inte bör klaga på att vi bor trångt och inte har några förrådsutrymmen. Här kan vi snacka om trångt trots att de trots allt har en, vad jag förstår, ganska stor lägenhet i ett helt nybyggt hus. Lägenheten är på 72 kvm och är fördelad på tre/fyra rum (vardagsrum och kök går ihop i ett, sedan har de skjutdörrar mellan vardagsrummet och det rum som de har till kontor). Köket är som en kokvrå med en bardisk mot matbords-platsen. Garderober och förrådsutrymmen är nästan obefintliga. Jag ska hädanefter INTE försöka klaga på platsbrist då jag snubblar över torkställningen i tvättstugan när jag ska ta ut tvätten ur maskinen eller ta fram dammsugaren ur "pannrummet". Jag har mer än dubbelt så stort + ett garage och känner ofta att jag blir galen på att det är så trångt. Nä detta är ännu en del i min strävan mot "upplystheten". Det kommer nog bli en låååång resa för min kropp och själ.

Hur som helst så hade vi en mycket trevlig tjejfest. Sayaka och jag var de sista som gav oss hem i en gemensam taxi. Sayaka bor nästan vid grabbarnas skola och jag mitt emellan henne och Kaori. En taxiresa på under 5 km kostar 720 Yen vilket innebär ca 50 kr. Om det är över 5 km tickar det på lite grann men resan till mitt gick på ca 75 kr vilket känns helt ok.

 

I söndags tog vi tåget till Sendagaya och promenerade därifrån genom Gyoen Park till Shinjuku. Azaleorna blommade för fullt och en del rosor hade börjat slå ut. Vi tog även en tur genom växthuset med bla orkidéer, näckrosor mm. Verkade nästan att även grabbarna uppskattade parken och dess skönhet. Helmer spanande in sköldpaddor, Alfred glassförsäljningen och båda lyckades "fånga" vad de sökte.

 

Väl i Shinjuku blev det lunch samt ett par nya Crocs till Helmer.

Igår, måndag, tog vi och många, många japaner tåget till Kamakura för att se den stora Buddhan / Daibutsu. Vi hade strålande underbart väder. Efter tåget till Hase där Buddan står tog vi en promenad längs med stranden och genom samhället och åter till staden Kamakura.  Där åt vi en japansk lunch samt strosade genom folkfyllda gator bort till ett av stadens alla tempel. Helst skulle jag velat haft lite mer fart på apostlahästarna men det var bara att gilla läget - något som är en prövning för mitt blodtryck. Har jag tur kanske åren här i Japan kan få min kropp att inse läget och per automatik sänka frustrationen, stressen och tempot i lägen som dessa. Jag tycker själv att jag är på ganska god väg.

Idag är vädret lite sämre, varmt men aningen regnigt. Trots detta ska Johan försöka sig på att grilla till lunch. Efter maten ska vi ta en långpromenad och även försöka registrera in våra cyklar. Här i Japan ska dessa ha en märkning så som bilarna har registreringsskyltar. Detta för att poliser ska kunna spåra cyklar vid stöld (vilket är ganska ovanlig företeelse i detta land), kunna ge böter eller forsla bort cykeln till en uppsamlingsplats om man felparkerar. Här ska man parkera på hänvisad plats och betala för sig. Ordning och reda.... Detta innebär i en stad med ont om plats att det finns en massa kluriga lösningar på platssparande parkeringar både för cyklar och bilar. 

Idag har jag även tänkt förbereda det vi ska ha med oss på vår lilla tripp till Hamamatsu. Hamamatsu ligger ca 6 h med bil eller 2 h med snabbtåget Shinkansen bort, nedanför Tokyo, längs med kusten. Detta är Chiyoes hemstad. Kommande helg har de en drak-festival som tydligen räknas till en av de fem stora festivalerna under året i Japan. Ni kan söka det på google om ni är intresserade. Hur som helst så ska vår familj, Mammy med dotterson och Kaori med sin dotter ta tåget dit. Chiyoe har bokat hotellrum, ordnat så att hennes faster, som är licensierad teceremoni-lärare, ska inviga oss i denna ädla konst. Vi ska dessutom äta på hennes fars tyska restaurang, besöka en känd stor sjö som har saltvatten samt självklart besöka festivalen.

 Festivalen går av stapeln bland sanddynerna och är sedan 1600-talet en hyllning till den förstfödde sonen men numera till alla barn. Stora drakar med barnens namn släpps upp mot himmelen och har jag fattat det rätt så skickar man även upp lyktor när skymningen faller. Hur som helst så är detta en riktigt förmån för vår del att få uppleva detta under vår vistelse här i Japan.
Hoppas bara inte Chiyoe kommit på något "läbbigt" att bjuda oss på. Hon och de andra japanskorna håller för fullt på med att hitta något vi inte vill testa. Detta är en "hämnd" på den salta lakritsen jag bjöd på. Johan och jag har nu smakat på div konstigheter. Måste erkänna att allt har inte varit förnämligt men vi håller god min, smakar och sväljer. Bland annat har vi ätit någon slags torkad fisk, fermenterade bönor, mm. Det roligaste är att Helmer med glädje är framme och också vill smaka. Detta hade de inte räknat med. Även han har hittills hållit god min. Det verkar bli en svår uppgift för våra nyfunna vänner. Jag har dock sagt till att lever och njure äter jag inte.

 Det blev jag som tog över grillningen medans Johan dukade och donade med annat.

På tal om lever...... Eftersom veckan varit aningen fullspäckad passade jag på att köpa hem färdiglagad mat en eftermiddag. Till killarna köpte jag friterade kycklingbitar och själv tog jag biff och grönsaker... trodde jag ja. När jag i all hast slängde in en bit kall "biffbit" i munnen märkte jag snabbt att det inte var biff utan lever. Kräkreflexen gjorde sig fort påmind. Ohh gud i himmel vad illa det smakade. Eftersom varken jag eller Johan äter detta så har grabbarna inte fått detta serverat  tidigare. Både Helmer och Alfred åt det men Alfred tyckte jag kunde sagt till innan. Varför då undrade Helmer? Då skulle du ju inte ätit det. Båda två åt det och tyckte det var helt ok. Alfred tyckte dock att han fick en "dålig" smak i munnen så fort han fick veta vad det var. Det var nog den enda gången jag kommer servera lever. På den tiden jag jobbade inom restaurang brukade jag ta ledigt "lever-dagarna". Jag gick dit på morgonen och förberedde salladsbordet med lämnade snabbt innan tillagningen av lever påbörjades. Bara lukten får mig att må dåligt.

Bilder från dagens promenad

 

Nä nu får jag nog lägga på ett kol om jag ska hinna med en promenad i blåsten och stryka lite kläder. Risken finns dock att inget av detta blir gjort annars. Klockan går snabbt när man väl sätter fart att skriva. Ha det så gott och njut av vårvärmen.        

 

Måndagen den 8 April 2013

Familjen Erlandsson har nu tillbringat 10 dagar på ön Guam. Denna ö ligger ca 3.5 timmars flygtid söder om  Japan och tillhör USA. Detta innebär tyvärr löjligt långa köer och kontroller för att komma igenom passkontrollen, som på övriga amerikanska flygplatser... Undrar när och OM de någonsin kommer bli snabba och effektiva eller om de ska fortsätta med detta för att visa någon typ av makt. Det återstår med andra ord att se. Här är Japan ett föredöme vill jag lova. Snabba, effektiva med ett leende på läpparna. Inte som vid Amerikanska gränsen där man trippar fram på nåder och hoppar högt om barnen skulle råka trampa över den gula linjen innan man "får lov". Hur som helst in i landet kom vi och en "driver" från hotellet stod och väntade på oss. Lagom skön sommarvärme slog emot oss medan chauffören körde fram bilen.

 

Resan till hotellet tog inte mer än 10 - 15 min. Checkade in på Svit 933, ett rum på nästan 60 kvm med balkong med utsikt både mot havet och vid sidan om, öns "hotellgata". Läget på hotellet var för oss lite "folkskygga" helt perfekt. Mitt emellan det hippa köpcentret och hotellet med lek- och vatten-landskapet. Denna del av stranden var även den allra renaste. Ibland lyckas man med sina bokningar. Det enda negativa var att frukosten på hotellet var under all kritik men det spelade ingen större roll då vi hade både kyl och kaffekokare på vårt rum.

Ön erbjud sol och bad samt lyxshopping om man så önskar men sedan inte mycket mer. Då min ekonomi inte tillåter inköp av Rolex klockor eller Hermés väskor för si så där 50.000- 100.000 fick jag nöja mig med sol och bad. Två alternativ till fanns att tillgå i varje gatuhörn och i mängder: Sex-butiker eller kyrkor. Inget av dessa besökte vi.

 

En dag hyrde vi  bil och körde runt ön till ingen som helst nytta. Det fanns INGET att se på mer än fallfärdiga hus och en massa kyrkor (såg inga sex-butiker mer än vid "turiststråken" OM någon undrar). Ön kändes som en spökstad. Har den Amerikanska ekonomin även slagit hårt mot denna del eller har invånarna alltid varit "fattiga"? Hur som helst så var de trevliga och stranden var mycket bra. Vädret kunde vi knappast inte heller klaga på med en temperatur runt 30 grader och inte mycket lägre i vattnet. Vi hade tio mycket sköna och avslappnande dagar men alla i familjen var ganska överens om att en vecka hade varit mer lagom. Fast vi måste säga att det var en fröjd att se alla japaner klädda i Hawaiiskjortor, färgglada och rejält mönstrade shorts mot den grå-svarta skalan de annars klär sig i. Ett nöje var även att få dela hotell med 15 st Sumo-brottare. Vi vågade dock aldrig dela hiss med dem. Hissen tog 17 personer men det var nog beräknat på 17 japaner INTE västerländska familjen Erlandsson och Sumo-brottare inte. Dessa män hade nog samma tanke då de aldrig ens försökte dela hiss med oss (eller några andra heller för den delen). Tyvärr fick jag inga bra bilder på dem då de var klädda för att ge sig av till matcherna ( eller vad de nu skulle). Ni får hålla till godo med strandfoton.

 

Nu verkar dock våren/sommaren vara på intåg här i Japan för en del japanerna har nu gått över till lite ljusare färger. Detta med japanernas klädfärger har Alfred verkligen observerat och ifrågasatt. Han tycker det är skönt att hans mamma klär sig i färger för då ser man "gladare ut". Ja det var ju snällt sagt...

Medans vi var i Guam blommade körsbärsträden för fullt men vi hade turen att beskåda detta ett par dagar innan vi åkte samt ett par dagar efter. Visst är det häftigt att de planterat så enormt många träd i denna storstad. Gångvägen till skolan är fantastisk vacker med alla dessa blommande träd längst med kanalen. Det är en fröjd och njutning att gå denna väg varje dag. Ja ja kanske inte helt och hållet..... mina fötter är ju inte vana att gå dessa sträckor. Mina fötter värker extremt då jag kliver ur sängen eller har suttit still en stund. Tyvärr har jag ju inte lyssnat på vår kära fotterapeut Asta som redan för säkert 7 år sedan sa till mig att skaffa hålfotsinlägg. Just då (kanske även nu) kände jag mig för ung för detta...... i framtiden kanske men inte än... Nu får jag nog tyvärr ge vika och införskaffa stabilare promenadskor samt ilägg till skorna. Redan i morgondag ska jag ta en tur till Shibuya och se om jag hittar något vettigt.

Den gångna veckan var fullspäckad med div ting som skulle göras inför "The International Fair Day" på skolan. På onsdagen åkte vi till Costco för att handla. Kvällen tillbringade jag med att göra ca 600 st köttbullar. På torsdagen kom delar av det "Japanska" gänget över och gjorde lite förberedelser så som att paketera kakor mm. Ett gäng passade även på att lära sig att göra köttbullar som vi sedan åt till lunch med hemlagat potatismos, gräddsås, lingonsylt och Felix smörgåsgurka. De fick även provsmaka ärtsoppa med Jonnys senap samt rågi knäckebröd. Alla verkade gilla maten.

Till kaffet serverades havrekakor samt smågodis i form av Ahlgrens bilar, Djungelvrål och salta Piratpengar. Lakritsen uppskattades inte alls. Stackarna, en började skaka i hela kroppen, en annan fick tårar i ögonen (konstigt nog fixade hon Djungelvrålen men inte Piratpengen) de trodde jag drev med dem men insåg att både Katarina och jag faktiskt satt och åt godiset och att vi gillar det. Jag tror ärligt talat att japanskorna hellre skulle ätit surströmming.

 På fredagen hämtade vi korvbröden på Costco och man inser när man är ute och åker bil hur stor staden är... den tar aldrig slut... Även om man kanske inte åker så långt med bil så tar det sin tid. Detta innebär att man inte hinner så mycket på en dag. Man är mestadels på resande fot. Efter att vi hämtat brödet var det dags att ställa i ordning lokalerna på skolan. Jag orkade inte följa med ut på middag utan tog tåget hem. På lördag morgon kl 8.00 hämtade Chiyoe och hennes man Wilson upp mig, ärtsoppan och köttbullarna. Johan och killarna kom senare. Efter Japanska "föräldra"-gruppens önskemål hade jag gjort ca 150 port köttbullar och ca 80 port ärtsoppa. Tyvärr gick endast hälften åt. Lite trist måste jag erkänna men men då vet man det till nästa år. Fast då ska jag nog servera sill och snaps eller varför inte salt lakrits ? Ha ha, då räcker det nog med 10 portioner. Jösses vad smidigt.

Det är inte som i Sverige vill jag lova. På denna skoldag såldes bla vin. Detta skulle knappast accepteras i Sverige. Fast samtidigt tycker jag inte det passar sig att sälja vin när det är en obligatorisk skoldag. Så jag ska nog hoppa över snapsen och ta en klick Kalles kaviar istället på kommande evenemang.

När det hela gått av stapeln var det snabbt att förflytta sig till byggnad C för att "njuta" av skolkonserten. Helmer och resten av grade 6 började med att sjunga i kör ( ingen av barnen uppskattade detta utan det var musiklärarens val vilket man såg man snabbt). Sedan följdes detta upp med många tveksamma "talanger", en violinist som visserligen var duktig men måste man spela i över 30 min utan uppehåll ???? Bäst av allt var en kille som break-dansade. Nu är jag som ni alla vet otroligt väluppfostrad så jag satt kvar och applåderade. Det hade inget att göra med att jag satt allra längst fram. Min kära vän Kaori lyckades "smita" iväg precis innan violinisten började för att hjälpa till att städa undan alla matstånd. Jag tror nog hon visste vad som väntades.... Hmmmm.... Vi var fast i över en och en halv timme !!!

När konserten var över sprang jag och Katarina iväg genom regnet till byggnad A medans Johan och killarna bevakade lottdragningen. Kan redan nu säga att vi inte vann något alls. Jag som siktat in mig på en IPAD mini.
Medans de kollade lottdragningen tog vi hand om det allra sista. Någon/några hade varit snälla och städat undan allt. Det tackar man för. Wilson körde sedan hem oss och alla prylar och så följde vi med till en japansk restaurang. Detta var den typ av restaurang där man sitter på golvet men det är ett hål i golvet under bordet som man knölar ner sina stela ben i.  Man kan om man vill dra för skjutdörrar så man sitter i ett eget rum. Något som servitrisen gjorde efter ett par öl- och vin-vändor. Undrar just varför ??? Hon bad oss att använda telefonen på väggen att göra våra nya beställningar. Det kan väl inte bero på att alla i gänget är lika pratglada och hon hade svårt att uppfatta vad det var vi beställde in...??...  De japanska damerna beställde in öl och mat i mängder. Jag höll mig till vin. Eftersom Alfred och Helmer lyckas charma speciellt en japanska beställde hon in dubbla glassdesserter till dem. Gissa om Alfred var nöjd.

Detta var första gången Johan träffade alla Japanerna i "mitt" gäng och även han hade en hel lyckad kväll med mycket prat och skratt. Jag är så glad och tacksam över att ha träffat alla dessa helt underbara människor. Det är fascinerande hur fort man trots allt kan komma i kontakt med helt okända människor men ändå känna att man trots allt känner dem och litar så fullt på dem. Vilken lycka. Hoppas innerligt att man kommer fortsätta hålla kontakten med dem i framtiden.

På tal om det, idag pratade jag med min söta, goa, väninna Traci från Hagerstown. Det är nackdelen med att flytta runt att ens vänner är så långt bort. Hemma har jag de flesta i en radie på fem mil. Ja denna radien utökades i och för sig i och med mina studier i Falun... Ähh nu svamlar jag. Det spelar ju ingen roll hur långt det är i dagens samhälle. Nu finns ju Facebook, SKYPE, e-mail och den hederliga telefon. På så vis kan man ju alltid hålla kontakten på ett smidigt sätt. Ha det så gott och njut av den kommande våren.