Idag har vi en strålande solig men ändock ganska kall dag. Jag följde som vanligt killarna till skolan och tog sedan en kopp kaffe med Kaori. De andra japanskorna skulle till Costco igen. Costco är en stor a la Amerika affär. Här hittar man allt från mat, tv, grillar, sängar mm till billig peng för att vara i Japan och maten är i storpack.
Vi var där förra veckan så jag hoppade detta idag eftersom jag idag skulle till Ikebukuro. Mellan 13.00-15.00 skulle jag vara på brandstationen och genomgå en "Jordbävnings-kurs". Denna innehåller ett simulatortest samt en säkerhetskurs ( om jag nu uppfattat det hela rätt...). Kaori har varit där och hon sa att den är riktigt bra. Enligt henne kommer det bli ett skrikande utan dess like då simulatorn sätts igång.
Igår var vi i Asakusa och tittade på dess tempel samt lite av Tokyo Maraton. Vi såg knappast eliten utan de som sprang/gick hellre än bra. De verkade dock ha kul och hade en mycket, mycket avslappnad stil. Ingen brådska inte utan de hann fota, prata med publiken osv. Med andra ord kanske man själv skulle ta och ställa upp innan man flyttar hem. I det tempot vi såg "löparna" skulle jag lätt hänga med. Visst skulle det låta bra och hurtigt att säga att man genomfört Tokyo-Maran. På vilken tid behöver man ju inte prata högt om eller ??? Hur länge får man hålla på? Finns det en gräns?
På tempelområdet var det mängder av människor. Jag hörde mig för med Kaori idag om det var någon speciell högtid men så var inte fallet. Fast något måste det varit... Det var dock ett litet bröllop i byggnaden bredvid den stora tempelbyggnaden. Huvudbeklädnaden kvinnan bär skall visst dölja hennes "djävuls-horn". Mannen köper alltså "grisen i säcken". Detta ämne analyserades vid vårt, Kaoris och mitt, morgonkaffe. Än idag förekommer arrangerade bröllop enl. henne. Intressant tycker jag i detta trots allt moderna samhälle. Fast med den stress med jobb, långa dagar och resor till och från arbetet kan det ju knappast vara lätt att hitta den rätta. Skulle kanske vara på tåget men där sover de flesta japaner. Då är det ju inte lätt att försöka
flirta...
Helt otroligt att de flesta klarar konsten att sitta på tåget och sova. Många sover även stående. Nog för att det är tröttande med så mycket människor omkring sig hela tiden men ändå....
Innan jag ska ge mig av till Ikebukuro ska jag hinna vika alla handdukar så det blir snyggt i skåpet samt plocka upp en flyttlåda. Bäst att jag sätter fart. Kommer skriva mer ikväll......
Ja då har jag varit på en tvåtimmarskurs. Den gick på japanska. Mycket intressant... Hon som ledde vår grupp smattrade ut ord i en hastighet som gör att även jag ligger i lä. Vi fick hörlurar och en liten Mp3 spelare med information på. Hade vi 3 min i lurarna så pratade hon ca 20 min i rasande fart. Det var bara att försöka tolka hennes kroppsspråk så gott det gick.
Kursen inleddes med en film om jordbävningen 10 mars 2011, då 19 000 personer dog. Vi fick sedan gå till ett rum för genomgång av hur man släcker eld. Alla fick även prova en brandsläckare. Nästa rum var det rök i, hur farligt det är och hur man ska bära sig åt. Här fick man gå igenom tre rökfyllda rum i mörker medan resten av gruppen satt utanför och såg i olika monitorer hur man bar sig åt. I Japan räcker det tydligen med att hålla något tyg för munnen och böja sig framåt. Är det för att de i regel är så korta och då nästan redan når golvet? I Sverige och USA ska man krypa ut....Idag var jag en kort japanska...
Station fyra var åter en film och simulator. Fem och fem fick vi sätta oss runt ett bord. När det började skaka skulle man ta skydd under bordet och försöka skydda huvudet med en kudde eller något liknande. Det skakade ganska rejält med samtidigt kommer det vara något helt annat när det väl händer. Här fanns det ju inga prylar som flög i golvet. Det var endast bord och stolar som förflyttade sig.
Ja då har man gått den kursen. Väl hemma dukade jag fram frukt till grabbarna och en kopp kaffe till mig. Då började köksbordet skaka. Först trodde jag det var någon av grabbarna som skakade på bordet. Innan vi hann reagera så pass att vi skulle under bordet så var skalvet över. Johan skickade dock ett sms eftersom det gick ut varning i deras jobbtelefoner, dock endast 15 sek innan själva jordbävningen. De kände av den mer än vi men det var inget större skalv hos dem heller.
Eftersom det gått ut på SVT att det varit jordbävning i Tokyo var det lika bra att ringa hem för att lugna ner släkten, något de äldre var mer än tacksamma för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar