Måndagen den 25 februari, 2013


Idag har vi en strålande solig men ändock ganska kall dag. Jag följde som vanligt killarna till skolan och tog sedan en kopp kaffe med Kaori. De andra japanskorna skulle till Costco igen. Costco är en stor a la Amerika affär. Här hittar man allt från mat, tv, grillar, sängar mm till billig peng för att vara i Japan och maten är i storpack.

Vi var där förra veckan så jag hoppade detta idag eftersom jag idag skulle till Ikebukuro. Mellan 13.00-15.00 skulle jag vara på brandstationen och genomgå en "Jordbävnings-kurs". Denna innehåller ett simulatortest samt en säkerhetskurs ( om jag nu uppfattat det hela rätt...).  Kaori har varit där och hon sa att den är riktigt bra. Enligt henne kommer det bli ett skrikande utan dess like då simulatorn sätts igång.

Igår var vi i Asakusa och tittade på dess tempel samt lite av Tokyo Maraton. Vi såg knappast eliten utan de som sprang/gick hellre än bra. De verkade dock ha kul och hade en mycket, mycket avslappnad stil. Ingen brådska inte utan de hann fota, prata med publiken osv. Med andra ord kanske man själv skulle ta och ställa upp innan man flyttar hem. I det tempot vi såg "löparna" skulle jag lätt hänga med. Visst skulle det låta bra och hurtigt att säga att man genomfört Tokyo-Maran. På vilken tid behöver man ju inte prata högt om eller ???  Hur länge får man hålla på? Finns det en gräns?

På tempelområdet var det mängder av människor. Jag hörde mig för med Kaori idag om det var någon speciell högtid men så var inte fallet. Fast något måste det varit... Det var dock ett litet bröllop i byggnaden bredvid den stora tempelbyggnaden. Huvudbeklädnaden kvinnan bär skall visst dölja hennes "djävuls-horn". Mannen köper alltså "grisen i säcken". Detta ämne analyserades vid vårt, Kaoris och mitt, morgonkaffe. Än idag förekommer arrangerade bröllop enl. henne. Intressant tycker jag i detta trots allt moderna samhälle. Fast med den stress med jobb, långa dagar och resor till och från arbetet kan det ju knappast vara lätt att hitta den rätta. Skulle kanske vara på tåget men där sover de flesta japaner. Då är det ju inte lätt att försöka
flirta...

 

Helt otroligt att de flesta klarar konsten att sitta på tåget och sova. Många sover även stående. Nog för att det är tröttande med så mycket människor omkring sig hela tiden men ändå....  

Innan jag ska ge mig av till Ikebukuro ska jag hinna vika alla handdukar så det blir snyggt i skåpet samt plocka upp en flyttlåda. Bäst att jag sätter fart. Kommer skriva mer ikväll......

Ja då har jag varit på en tvåtimmarskurs. Den gick på japanska. Mycket intressant... Hon som ledde vår grupp smattrade ut ord i en hastighet som gör att även jag ligger i lä. Vi fick hörlurar och en liten Mp3 spelare med information på. Hade vi 3 min i lurarna så pratade hon ca 20 min i rasande fart. Det var bara att försöka tolka hennes kroppsspråk så gott det gick.

Kursen inleddes med en film om jordbävningen 10 mars 2011, då 19 000 personer dog. Vi fick sedan gå till ett rum för genomgång av hur man släcker eld. Alla fick även prova en brandsläckare. Nästa rum var det rök i, hur farligt det är och hur man ska bära sig åt. Här fick man gå igenom tre rökfyllda rum i mörker medan resten av gruppen satt utanför och såg i olika monitorer hur man bar sig åt. I Japan räcker det tydligen med att hålla något tyg för munnen och böja sig framåt. Är det för att de i regel är så korta och då nästan redan når golvet? I Sverige och USA ska man krypa ut....Idag var jag en kort japanska...

















Station fyra var åter en film och simulator. Fem och fem fick vi sätta oss runt ett bord. När det började skaka skulle man ta skydd under bordet och försöka skydda huvudet med en kudde eller något liknande. Det skakade ganska rejält med samtidigt kommer det vara något helt annat när det väl händer. Här fanns det ju inga prylar som flög i golvet. Det var endast bord och stolar som förflyttade sig.

Ja då har man gått den kursen. Väl hemma dukade jag fram frukt till grabbarna och en kopp kaffe till mig. Då började köksbordet skaka. Först trodde jag det var någon av grabbarna som skakade på bordet. Innan vi hann reagera så pass att vi skulle under bordet så var skalvet över. Johan skickade dock ett sms eftersom det gick ut varning i deras jobbtelefoner, dock endast 15 sek innan själva jordbävningen. De kände av den mer än vi men det var inget större skalv hos dem heller.

Eftersom det gått ut på SVT att det varit jordbävning i Tokyo var det lika bra att ringa hem för att lugna ner släkten, något de äldre var mer än tacksamma för.

Torsdagen den 14:e februari 2013, "Alla hjärtans dag" 

Ja då har det gått rätt många dagar sedan sist. Jag har ramlat in i vardagslunken allt för fort. Upp med tuppen, morgonbestyr, promenad till skolan, hem eller Starbucks med japanskorna, städa, tvätta, hämta killarna, hem,  hjälpa till med läxor, laga mat, utvecklingssamtal osv osv precis som alla ni andra. Jag hade ju hoppas på att man skulle kunna leva lite längre i "nyhetens behag" och njuta. Denna veckan har dock varit aningen seg.

Fast nu ser jag åter igen en ljusning: Idag firar vi "Valentine's day" med små presenter till alla killarnas klasskompisar samt lärare. Även min väninna Kaori ( och hennes man) har fått en liten present. Ja självklart har även "gubben min" fått en present gömd i sin ryggsäck samt små sms och meddelanden på kaffepaketet i morses. Nästa ljusning är att våra möbler kommer på lördag morgon. Klockan nio kommer de och börjar med att "vaddera" in lister och väggar. Samtidigt kommer hyrfirman och hämtar hyrmöblerna. Hoppas detta klaffar som planerat.

I eftermiddag kommer åter igen en "handy man" från fastighetsbolaget för att ta nya mått på en kökshylla och runt tvättmaskinen. HUR svårt kan det vara? Det är ju standarmått. Hade jag tänkt på detta så skulle jag ju kunnat köpt med mig ett par hyllplan då jag var på IKEA i tisdags.
I början tyckte jag det var riktigt trevligt med besök av div "handy man" men jag har nu tröttnat och känner att jag kan lika gärna göra det själv.

Ja ja... det ordnar sig nog till slut. I morses hälsade grannes fastighetsskötare glatt på mig. Barnen undrade varför "den gamla farbrorn" hälsade så glatt och jag fick förklara att det var mannen som kom över och hjälpte mig med gasen förra veckan. Han kan inte ett ord engelska och jag ingen japanska men som så många gånger förr så lyckades vi förstå varandra trots allt. Skönt att ha honom som man kan vända sig till om behov uppstår igen.

Har nu hunnit med att städa av huset, packa undan de få ägodelar vi har ( i huvudsak böcker), tvättat, hämtat killarna, serverat dem mat samt hjälpt till med läxorna.

"The handy man" visade sig idag vara fyra personer, tre män och en kvinna. Undrar just varför de behöver vara så många för att sätta in en hylla i ett skåp, ta mått på en annan samt inspektera tvättstugan. Vad jag förstod var det två hantverkare ( en av dem var min favorit, den extremt noggranna, den andra hade jag inte träffat innan) en kille som pratade engelska och kvinnan vet jag inte vad hon bidrog med i detta läget. "Tolken" var riktigt trevlig och pratsam. Han berättade bla att han varit i Sverige, på Cylinda i Vara. Då bodde han på ett hotell i Skara, en gammal fin stad i hans smak. Vilket även jag håller med om. Självklart hade han blivit bjuden på snaps, lax och troligen även sill. Snapsen verkade ha grumlat hans minne en aning.

Resultatet av dagens besök blev först att de skulle lägga in en ny plastmatta under tvättmaskinen och torktumlaren men innan de gick ändrade de sig och bestämde sig för att lägga in en helt ny matta i hela tvättstugan. De kommer även sätta upp en ny vägg bakom maskinerna. Några hyllplan till köket blev det INTE denna gång eftersom de han hade med sig var felsågade ...???... Jösses
Jag tackar och tar emot ny matta i tvättstugan och en ny vägg men samtidigt börjar det kännas lite jobbigt. Jag är ju mer än nöjd med att ha en tvättmaskin som tvättar rent och med VARMT vatten. Ni kan ju tänka er själva resultatet av att tvätta med kallt vatten.  NEJ, den förra värmde inte upp vattnet i maskinen som vi är vana med...(Vilket säkert många av er trodde.)  Helt underbart att numera få ren tvätt och inga små hål i T-shirtarna !!!

En trudelutt spelades just vilket innebär att riskokaren gjort sitt arbete. Dags att fixa killarnas lunchlådor inför morgondagen. Det blir ris med söt/sur kycklingwook. Jag tycker nog att jag försöker variera dessa lådor ganska bra men ena sonen undrar om han inte kan få något annat än ris, nudlar, pasta, potatis och mos.... Herregud!! Vad finns det mer för alternativ? Utöver detta har han fått tortillasrullar, pannkakor, dumplings samt soppor !!! När jag frågar honom vad han kan tänka sig svarar han korv med bröd... Vilket han redan ätit i veckan. Ja det är då inte lätt att göra de små liven tillfreds. Konstigt nog går det bra att äta jordgubbsyoghurt, äpple och banan varje dag utan önskan om förändring. Hur kommer sig detta månntro???

I morgon, fredag, ska jag ta mig till Ageo på egen hand. Drygt en timmes tågresa norr ut. Jag ska ta mig till Johans arbetsplats för att gå på ett kulturseminarium. OM jag nu lyckas komma dit. Risken finns ju att jag råkar byta till fel tåg. Det skulle i så fall inte bli första gången. Fast det slog mig här om dan när jag stod på tåget hur otroligt snabbt man anpassar sig. Hade någon sagt till mig för ett år sedan eller så: Att jag om något år skulle knalla runt i Tokyo och fixa att ta mig runt på egen hand så hade jag bara skakat på huvudet.

 Detta är ett inlägg som jag inte fått tummen ur och publicerat förrän nu. Ni får hålla detta till godo tills jag "hinner" skriva igen. Det har ju faktiskt hänt en hel del så jag återkommer inom kort. Ha det så gott.

Onsdagen den 6 februari 2013 
Idag blev vi försenade till skolan. På grund av snö- och regn varningar var det MER än knökat på tåget. Rektorn hade skickat ut en förberedande information dagen innan att skolan ev kommer vara stängd. Fast kl 6.00 i morses fick vi ett mail att det var skola som vanligt. Eftersom det regnade rejält var det fler än vi som ville ta tåget. Jag har aldrig sett så många personer på "vår" station, Meguro, tidgare. Vi fick låta 4 st tåg passera eftersom vi inte fick plats. Lyckades till slut bli intryckta alla tre...flyttar du foten en cm eller två så trampar du någon på foten. Väl trångt för oss svenskar.  Väl framme på skolan haffade japanskorna mig och sa att det är ingen ide att åka hem då de varnar för mer snö och ev jordbävning. Vilket innebär att man snabbt måste hämta hem sina barn.... Vi blev sittande på Starbucks och drack kaffe, åt lunch på en Thai restaurang samt tog kaffe och kaka på ett tredje ställe. Riktigt trevligt trots omständigheterna. Vi blev inte kontaktade av skolan så jag var med japanskorna precis hela dagen. 

 

Jag har nu lärt mig att regn och godis är samma ord men med lite olika betoningar, "ame", yuki = snö, Ame wo sukoshi kudasai = Kan jag få lite godis tack. Kangoshi betyder sjuksköterska. Japanskorna har i sin tur övat på knäckebröd, tack, snö mm. Många goa skratt vill jag lova. De, japanskorna, har även bestämt att jag ska med till Shinagawa för att äta curry ala Japan, Meguro för sushi och ett annat ställe med udon, jag ska även laga någon svensk specialitet till den Internationella dagen de kommer hålla i april på skolan. Hmmm vad ska man ta då??? Köttbullar känns ju som det självklara valet men det kommer bli för många och svår serverat. Ska ju även hållas varmt. Kanske ärtsoppa med knäckebröd ?  Undrar om jag fixar det? Har ni förslag på andra svenska alternativ så hör av er!! Lax tror jag inte lämpar sig med tanke på barnen. Samma sak med sill som annars vore perfekt då den serveras kall...

Gårdagen tillbringade jag på den Svenska ambassaden. Först var det kaffe och bullar samt lite mingel. Sedan SWEA's årsmöte och efter detta lotteri. Jag vann en väska med ett reklamtryck på. Åter lite mingel efter att man skrivit in sig i gästboken. Sedan, njuta av dagens höjdpunkt : Lunchbuffen !! Supergod och till detta vitt vin (eller rött om man föredrog det) och allt avslutades med ett dessertbord innehållande färsk frukt, hemmagjord glass mm. Inte illa alls. Sämre dagar har man allt haft.

 

Efter denna underbara lunch och som vanligt lite förvirring i tunnelbanenätet hann jag precis lagom till att hämta killarna. De var dock inställda på att själva ta tåget hem så jag vet inte riktigt om de uppskattade att jag hann. De är dock så pass "väluppfostrade" att de inte skulle säga något om det till mig, framför allt inte den yngsta för då kanske mamma blir ledsen. Han är så omtänksam. Tja det är de allt båda två fast den äldre börjar bryta sig loss lite mer. Mamma är knappast viktigast just nu. När vi skulle ta oss hem uppträdde "Hello Kitty" i köpcentret som vi passerar till station. Vi stannade till och tittade lite. Alfred reagerade direkt på varför det bara var vuxna som satt i publiken, han såg endast två-tre barn. Konstigt, konstigt.....Kaori fick stå till svars för detta men hon hade inget, i Alfred smak, vettigt svar. Vi gav oss hem då killarna inte såg något nöje i detta uppträdande. "Det är bara i reklam syfte mamma".. upplyser Helmer mig om.

 

Ja dessa dagar har inneburit mycket tåg, lite promenader, god mat och många nya ansikten. Känner mig riktigt sliten. Hoppas jag kan ta mig en lugn dag i morgon med en god bok samt öva lite på hiragana alfabetet. På fredag ska vi till "kommun"-kontoret för att införskaffa oss ett intyg till körkort, klockan 13.00 ska Alfred och hans klass uppträda med sin cirkus. Jag måste komma ihåg att ta med mig videokameran. Detta kan bli hur kul som helst om han vågar släppa loss.

Gällande körkort så menar min käre make att vi inte behöver göra det skriftliga provet eller köra upp .Detta menar han på bara gäller vissa länder. Det undrar ju jag förstås...Herregud de kör ju på "fel" sida !!! Det kan ju bli hur kul som helst OM det nu inte är som han säger ( att vi slipper bevisa något på en uppkörningsbana eller än värre; en tur på byn.) !!! Ja och ännu roligare blir det den dan man får för sig att köra bil. Ska vi hyra bil får vi nog se till att ta oss så långt ut på landet vi bara kan med tåg innan vi ser till att hyra en. Ja jag är till och med tveksam till om jag i förvirringen kan komma ihåg att säga rätt bokstav vid syntestet. "I" ska ju uttalas "aj" annars blir det ju "E" osv osv. Varför gör jag detta? De kommer ju tolka mig som helblind och med all säkerhet smått förvirrad! Knappast lämplig bilförare...Jag har ju allt emot mig, risken är väl att de drar in mitt svenska körkort på kuppen eftersom det är giltigt under en tid här i Japan. Inte sjutton vågar de riskera att ha en sådan i trafiken som inte ens kan säga rätt bokstav på översta raden. Jag kanske kan be att få skriva ner bokstäverna......det är nog ingen dum ide eller ..??
 

Måndagen den 4 februari 2013 
I helgen har vi känt av jordbävningar. Sent fredagskväll då Johan gått och lagt sig och jag satt på toa började det skaka rejält. Det var nästan så jag ramlade av toalettstolen och det tog ett tag innan man kopplade vad det var. Då jag ropade på Johan som halvslumrade fick jag till svar att det nog var ett godståg som passerade.????... Hallo??!! ett godståg rubbar mig nog knappast på så långt håll. Åter igen på lördagskväll skakade det igen fast denna gång svagare. Vi satt och tittade på SVT-play och tog oss ett glas vin då det började vibrera under ett par sekunder. Mer än så blev det inte.
Under lördagen fick vi njuta av sommar värme, 18-20 grader. Passade på att strosa omkring i vårt närområde och provade en ny restaurang. Killarna skulle ha dessert och fick så.... Mycket god....

Söndagen var inte riktigt lika varm men skön ändå. Vi tog en promenad i parken och låtsades spana efter vilddjur för att få med Alfred på att vi hade det trevligt. En tiger och en bergs-tiger såg vi (en rödspräcklig katt och en gråmelerad, helt asociala..) i buskaget. Självklart fick vi som vanligt muta grabbarna efter denna långpromenad. Denna gång med glass på BR Baskin Robbins.

 

 
Idag, måndag, har det börjat ytterligare två svenskar på skolan; En pojke i Alfreds klass och en tjej som går i Helmers parallellklass. Det innebär nu att de är fyra svenskar på skolan. Jag pratade en stund med deras föräldrar innan jag gav mig hemåt. Väl hemma låg det en lapp från gasverket i brevlådan. All text var självklart på japanska frånsett EN rad: "A Red light on the Gas Meter is blinking". Ja ha och vad ska jag göra då? Låter ju lite oroväckande. Jag kom då på att jag sett en tjej från gasverket i hyreshuset mitt emot när jag kom hem. Snabbt springer jag över och får tag i henne. Tyvärr pratar hon endast japanska men jag uppfattar det som att jag ska stänga av gasen... Hmmm Vart då? Varför? Vad händer annars? Som ni förstår kunde jag inte få svar på dessa frågor. Åter hem med många tankar om hur jag ska lösa detta. Gasmätaren förstår jag mig inte på. Inte heller vart man stänger av gasen. 

Jag såg då en gammal  fastighetsskötare i ett annat hus och lyckades få med honom. Han talade inte heller engelska men gjorde så gott han kunde. Bland annat stängde han av gasen under spisen efter att ha kollat runt i huset efter fler avstängningsvred. Sedan hämtade han en yngre kvinna i grannhuset (som visades sig vara dottern till ägaren av vårt hus...) som kunde ett par ord på engelska. Jag insåg ändå att detta inte blir bra.

Jag försökte mig därför på att ringa gasverket och tack och lov så pratade de engelska. Jag gjorde som mannen i telefonen bad mig men den röda lampan fortsatte blinka. Detta resulterade i att jag fick inte använda gasen - En reparatör skulle anlända inom två timmar. Vågar man vara inne i huset måntro under denna tid? Jag chansade och en man kom över efter 1.5 tim. Han grejade lite och fick till slut lampan att sluta blinka. Han meddelade att det inte var någon läcka bara utan datorn/hjärnan i gasmätaren som "strulade". Ingen fara alls.......Vågar man lita på det? Jo det gör man nog...Japaner verkar sätta säkerheten högt.. 
Jag hann inte mycket mer än att besöka toaletten innan nästa laddning av gubbar dök upp. Först kom det en och monterade loss de gamla maskinerna. Tjugo minuter senare kom två till som bar ut de gamla och in de nya. UNDERBAR syn vill jag lova. 

 

 
Jag känner mig helt slut efter denna dag med hur många japaner som helst som sprungit ut och in för att göra 
allt för att hjälpa mig. Om jag inte räknat fel så har det varit 7 st och ett par har varit här fler än en gång. Belöningen är dock att nu sitta och njuta av en nästan helt tyst tvättmaskin. Snyggt är det kanske inte runt om just nu men det kan vi ta. Dock måste jag åter igen berömma och visa min fascination över hur rent och snyggt det är efter att hantverkarna är klara. Han hade med sig en egen dammsugare och rengörningstrasor. Helt otroligt !! 

Imorgon tisdag ska jag till den Svenska Ambassaden för att deltaga på SWEA's årsmöte samt avnjuta en lunch som ambassadens kock ska tillaga. Jag ser fram mot detta, särskilt lunchen. Vad jag har hört så är kocken helt suverän.

BETRAKTELSER

 

Ännu en liten detalj gällande Japan. Här får man inte skaffa sig en bil om man inte kan bevisa att man har en parkeringsplats. Denna ägaren har ju uppenbart en parkeringsplats.....dock aningen lite för kort.... 
 

Ja ?? Ska man skratta eller gråta? Denna stackare hade även en hundkompis som  hade blå peruk som ägarna hela tiden fick rätta till så de inte föll ner framför ögonen på de stackars djuren... Ja ja allt är relativt vad man kan anse som vackert ...
         

Söndagen den 3 februari 2013 
Goda nyheter !!! I fredags ringde de från hyresbolaget och meddelade att jag kommer få både ny tvättmaskin och torktumlare av märket Asko. De kommer redan på måndag em och installerar dem. Jippi, Tjohoo....Ska bli intressant att se hur det löser problemet som kommer uppstå efter de fått ut de gamla maskinerna. Det finns ingen plastmatta under de gamla maskinerna och de nya kommer vara mindre.
Fredagen var en hektisk men trevlig dag. Jag lämnade grabbarna på skolan. Tog sedan en promenad och tåget till Harajuku för att träffa SWEA-gänget på Starbucks. Denna gång var det information till nyanlända. Ingen verkar ha reagerat på fövandlingen i hundarnas klädsel... inte heller i japanernas felställningar på benen.... Är det bara jag som fascineras av vardagliga ting ?? Efter "mötet" gick sju av oss till ett närbeläget krypin där de serverade bland annat dumplings. Mycket goda och till vettigt pris.

Hämtade killarna och pratade med de "japanska mammorna" innan jag gav mig av hemåt för att kl 16.45 åter infinna mig i Osaki. Johan kom med tåget direkt från jobbet. Det var föräldramöte och genomgång av utbildningssystemet. Den Saud Arabiska ambassadören är en riktigt charmör som hälsade oss hjärtligt välkomna och tyckte allt man sa var såååå bra. Hmmm oroväckande... eller kanske inte....en framtid i Saud Arabien efter Japan kanske..??...Han kan troligen fixa något, för kontakter bör han med all säkerhet ha. Fast då får han allt fixa att jag slipper gå i burka eller slöjor också. 
Då vi gav oss hemåt efter föräldramötet hängde regnet över oss och ett par droppar kom innan vi hann hem i mörkret.

    

Torsdagen den 31 januari 2013
Något har hänt från igår till idag.....Hundarna har blivit avklädda !!! Idag var det bara en hund av 15 som hade kläder på sig. Är våren här eller är det något magiskt med datumskiftet 30-31 januari??? Idag var det trots allt kallare än vad det var under gårdagen. Något att fundera över....

I huset vi bor har vi, som jag säkert tidigare nämnt, tvättmaskin, diskmaskin och torktumlare av ett amerikanskt märke. Storleksmässigt och ljudmässigt överträffar de allt men inte funktionsmässigt. Jag börjar nästan fundera på om inte dessa maskiner istället för att ta bort fläckar på disk och kläder istället "bränner" in och sätter dit nya under tvättningens gång. Man får max fylla den 1/3 OM man inte vill handskölja bort tvättmedelsfläckar efter tvättningen. Torktumlaren har låtit lite suspekt mest hela tiden men de tre sista gångerna har ljudet ökat. Igår var det så man gick på nålar tills jag insåg att detta kommer sluta med en explosion eller en smärre brand om jag inte stänger av. Tvättmaskinen kanske inte låter riktigt lika gnisslande men något är det. Att man måste stänga dörren till tvättstugan och även till köket för att kunna höra lite av tex SVT-play på datorn är vi vana med från USA. Men maskinerna här i Japan är värre än värst.

Johan ringde upp de som hyr ut huset, ett fastighetsbolag, och de ringde i sin tur upp mig. Hon som har hand om oss på detta kontor är lite "lustig". Det första hon säger är att maskinerna är rengjorda och kommer inte rengöras igen förrän 2014. Tydligen måste de rengöras så som vi måste sota skorstenarna frekvent...    Ja ja rena och fina är de men de låter suspekt och torktumlaren luktar nog lite bränt....Oj oj oj..Då skickar jag en "handy man"... Han kommer ringa innan och troligen dyker han upp redan idag. Det kallar jag snabba ryck. Hoppas nu innerligt att de inte ser någon vits med att laga dem och att jag kan trycka på att jag vill ha en tysk- eller svensk-tillverkad maskin, ja helst både ny tvättmaskin och torktumlare.

Fast då uppstår problem nr 2: Det nyinlagda golvet i tvättstugan finns inte under maskinerna.... Hur har de tänkt här? Intressant om maskinerna skulle läcka vatten och de står direkt på träbotten.... De gamla maskinerna är ju som sagt enormt stora. I USA vågade jag nästan inte plocka ur maskinen om jag var ensam hemma. Tänk om man skulle ramla i då man står på huvudet ner i maskinen för att få upp de sista strumporna.

Dagen har jag tillbringat med att stryka upp all tvätt som jag samlat på mig under ett par veckor. Tyvärr var det mycket som fortfarande kändes som de skulle behövas köras ännu en gång ...fast till vilken nytta... Synd och skam att stå inne när det är så underbart väder ute. Fast städ och tvätt är nu avklarat och nu blir det en kopp intill solväggen innan jag hämtar hem grabbarna.

The Handy Man kom strax efter fyra. Tvättmaskin tittade han lite halvslött på och sa att den bör bytas ut. Jippi !!! Torktumlaren skulle han fixa. Det var en rem som behövdes bytas (vilket han gjorde på en gång - underbart med en hantverkare som har med sig det han behöver; Snabbt och effektivt).
Nu tänkte jag och hoppades innerligt att det var som jag redan räknat ut..något med motorn...Med det oljudet och den brända doften måste det vara något mer än en sliten rem. JAPP: det var motorn. Fast den tycker han man kan byta. VARFÖR då??? Jag vill ha en ny maskin.....
Dock är jag tacksam om jag får en ny europeisk tvättmaskin med det lilla självklara kravet att den tvättar rent. Nu får inte denna man ta detta beslut utan en process sätts igång. Uthyrningsbolaget Ken måste kontakta ägaren ( vår granne) om de går med på ett byte. De måste även höra med dem om de går med på en europeisk modell då de tydligen är dubbelt så dyra. Sedan fortsätter processen.....

Håå hå...Inte sjutton var det så skönt ute som jag trodde. Det blåste bra rått även om solen sken. De flesta hundarna gick trots detta nakna..... Kanske det står något om detta i boken "Culture Shock - Japan" som kom med posten idag. Jag har bara hunnit läsa ett kapitel och det var om rökning. Cigaretter är det enda som är billigare här. Allt annat är bra mycket dyrare. Jag kanske med andra ord kan få jobb på sjukhuset och/eller en kärlmottagning. Patientunderlag lär det ju finnas gott om och "kärlpatienter" har man ju jobbat med sedan slutet av 90-talet. Något att fundera på...eller kanske inte.....

Denna skylt ser man på marken på gångvägar. Lite japanska har jag lärt mig att läsa så :  På raden längst ner med de tre paketen, tre strecken samt lådan med X i betyder SHINAGAWA CITY ( shina=produkt, gawa=flod). Inte illa va ? Och tänk vilken nytta jag kommer ha av denna kunskap....