Torsdag den 9 Oktober 2014    

Idag började jag dagen med 30 min "nära döden"-upplevelse på crosstrainern. Efter detta släpade jag mig över till motionscykeln. Där satt jag 30 min till och lyssnade samtidigt på P4 Extra. Detta program tog upp bland annat; norsk ebolasmittad sjuksköterska samt Robin Söderling, mycket intressant. Riktigt bra att lyssna på P4 Extra för att försöka skingra tankarna. Lyssnar jag endast på musik räknar jag bara på hur många låtar det är kvar innan jag får kliva av...... varje låt ca 3 min  Hmmm .....Herregud åtta kvar, sju kvar, pust stön orkar inte en låt till nää det är väl bara 4 kvar....Nähhää felräknat..... Ska jag behöva trampa en HEL låt till??? Fixar inte en minut till...... Som sagt var P4 Extra är perfekt och då allra helst Lotta Brome med besök av Carl Jan Granqvist.

 

Efter 30 minuter på motionscykeln uppstår problemet att ta sig av sadeln. Rumpan värker,  varför är sadeln så hård? Jag tycker mig nog ha en ganska bra, naturlig polstring som borde räcka mer än väl men icke då. Jag diskuterade detta lilla dilemma igår med min vältränade amerikanska väninna och att hon har samma problem. Detta kan jag ha full förståelse för då hon inte har samma förutsättningar som mig. Man kan ju undra hur de tänkte när de skapade dessa redskap? Ska man behöva införskaffa cykelbyxor att ha på sig på gymmet? Vilken syn! Haa haa Nä som tur är lägger sig smärtan inom ett par minuter.

När jag sedan sitter/ligger på mattorna för att utföra 15 min stretching känns det nästan bra. Allra skönast är det dock på promenaden hem. Till gymmet går jag raka vägen dit i rask takt och det tar 15 min. När jag knallar hemåt brukar jag försöka irra omkring bland alla smågator som jag inte provat tidigare. Idag slet jag mig uppför en superbrant lång backe i hopp om att hitta en "ny" smal gränd men tji fick jag. Det var en återvändsgränd så det var bara att pallra sig nedför "stupet" igen.

 











Väl hemma blev det en välbehövlig dusch. Jag såg mig i spegel när jag kom innanför dörren och insåg att det kanske inte var det vackraste jag sett. Stackars lilla japanskan som jag var inne hos för att handla myggspray. Min vana trogen frågade jag om hon pratade engelska och som "alla" japaner tittar de på en med en rynka mellan ögonbrynen, viftar med handen som ett "nej". Jag visar samtidigt mellan tumme och pekfinger  och frågar "lite"? Nu blir det även lite mungrimaser från japanskan men som alltid förstår de direkt vad man önskar och gör allt för att hjälpa till, trots att jag såg ut som en högröd tomat i stripigt hår.

Igår, onsdag, var vi i Jiyugaoka och åt riktigt bra koreansk mat. Man väljer styrkan på maten själv, jag fegade lite och tog 2 efter tidigare erfarenheter från andra restauranger. "Mammy" tog 0, de övriga tog 3, inklusive koreanskan, men japanskan Eri slog till på 5. Min var mycket bra men jag skulle nog klarat 3 också. Eri delade med sig av sin 5:a i styrka till Rachelle och mig och den lilla mängden var precis lagom för min del.

I bilen till Jiyugaoka hade vi lite språklektion efter förra veckans skrattretande felsägning. Rachelle ville praktisera sina japanska talanger och skulle beställa själv. Till saken hör att servitören hade en mycket annorlunda frisyr. Så jag sitter i lugnan ro och tar kort på lite allt möjligt och speciellt inriktad på servitören med "håret" samtidigt som Rachelle beställer. Den heta grytan heter chige, hage betyder skallig och jige betyder naturligt/äkta hår. Helt plötsligt ser jag Miho bryta ihop fullständigt. Rachelle beställer in äkta hår och jag fotar frisyren. Vi ser helt frågande ut när vi ser hennes anfall, tårarna rinner och hon viftar med händerna framför ansiktet för att få luft. Servitören tar det dock med ro, ler lite, bockar och går sedan till köket med beställningarna. När Miho äntligen får luft lyckas hon berätta vad Rachelle just beställt. Sedan fortsätter lunchen i samma fnittriga stämning. Jag kan tillägga att det inte kom in en skål med hår utan en stark, het chiligryta precis som Rachelle trodde sig beställt.

Ja det är inte lätt att lära sig ett nytt språk. Jag har insett mina begränsningar. Även om jag lyckas säga ett par meningar så svarar ju inte japanerna korrekt efter skolboken. Helt plötsligt börjar de säga andra ord, längre meningar osv. Jag är på nedräkning innan jag ens hunnit börja matchen. Det går väl an att säga en mening eller två till mina japanska väninnor som vet hur begränsad man är men samtidigt går det så mycket lättare för samtliga inblandade att ta det på engelska.  Som ni förstår så har jag lagt ner projektet japanska.

..               

5 Oktober 2014

Fick precis ett e-mail ( fredag den 3:e okt ) från skolan att vi ska kolla deras hemsida efter klockan 6 på måndag morgon då de varnar för att en tyfon ska komma in över Tokyo. Peppar, peppar ta i trä, än så länge har samtliga tyfoner som de varnat för dragit förbi till havs eller trappat av i styrka innan de nått Tokyo. Vi får väl hoppas detsamma denna gång.


Läste just i en bok om Japan att om man visar navel tar åskguden den....Herrejösses vad många hen den guden måste samlat på sig i västvärlden. Här i Japan har han dock inte lika mycket arbete då hen gör allt för att skyla sig, speciellt soliga dagar.  Läste även i samma bok att drycken Sake är nödvändig vid de japanska festivalerna. Den förenar våra tankar med gud. Undrar just om gud är med dem även dagen efter? Det går åt en stor mängd Sake och andra starkare varor på dessa tillställningar. 

Jag ska kanske göra en liten sammanfattning av vad vi gjort sedan vi kom tillbaka till Japan sista veckan i augusti. Eftersom minnet är kort så blir det till att ta en återblick i fotomappen.

Denna återblick får komma vid ett annat tillfälle. Nu är det då måndag och tyfon nr 18 är på ingång. Detta innebär att skolan är stängd idag och många tåg går inte som de brukar, för ovanlighetens skull. Grabbarna njuter av en extra ledighetsdag även om jag tvingat dem att lägga ner lite tid på svenskan som de läser via Sofia Distans. Själva har vi förberett oss inför den kommande tyfonen genom att lägga ned alla stolar och välta borden. Dock drog vi inte för plåtjalusierna för dörrar och fönster. Vårt hus ligger ganska skyddat mellan flera andra hus. Vi får hoppas att vårt antagande om att vi är skyddade håller i sig.

 

 PS/ Klockan är nu 13.00 och tyfonen verkar ha passerat för nu är det vindstilla och solen strålar, som det brukar vara efter en tyfon. Det blir till att få med sig våra datanördar till söner och ta en promenad. /DS

Fredagen den 3 oktober 2014  

Idag har vi strålande sol och aningen för varmt för min smak, låg runt 25 grader före klockan 9 på morgonen. Tanken var att skippa att följa grabbarna till skolan men jag insåg ganska snart att risken skulle vara stor att jag inte skulle ta någon rask promenad alls idag . Nu blev det en på ca 50 min.

Efter att jag läst ut Åsa Hellbergs bok "Sonjas sista vilja" tog jag en snabb kopp kaffe ute i trädgården. Myggen anföll i flock trots att jag garderat mig med mängder av myggspray.  Det råder fortfarande "Denguefeber-varning" här i Tokyo. Till en början gällde det bara en park, Yoyogi, men under de senaste veckorna hela staden.

Förra helgen hade vi tillsammans med fem andra familjer ( japaner, italienare och amerikaner) hyrt en buss med chaufför för att bege oss till Mt Fuji. Detta är japans högsta berg och japanerna säger att här bor deras själ. Vilken tur att vi valde detta berget och inte Ontake som samma dag hade ett vulkanutbrott med närmare 50 döda, hittills. Det är ca 30 mil mellan bergen så vi märkte inget av förödelsen under vår resa.

 

Efter Mt Fuji gav vi oss iväg till Owakudani i Hakone området för att åka linbana upp till de varma, svaveldoftande källorna. I dessa källor kokar de ägg som man kan köpa och enl sägnen får man 7 extra år i livet för varje ägg man äter. Man bör dock inte äta mer än max tre. Samtliga i vår familj åt var sitt ägg och de smakade riktigt bra.

 

 

Det blev en ovanligt lång dag med extremt mycket busstid. Tror ärligen att det vore smidigare att ta tåget. Anledningen till alla dessa timmar i bussen var att det var stopp i trafiken pga en trafikolycka. Dessa förseningar är mer eller mindre obefintliga med de japanska tågen.

På tal om tåg: I år firar Skinkansen 50 år här i Japan. Detta helt makalösa färdsätt.  " Trots att de japanska höghastighetstågen rullat i 50 år och transporterat tio miljarder människor har inte en enda omkommit genom urspårning eller kollision. Däremot lär en passagerare ha klämts till döds i en dörr " enl Ulf Nyström journalist på GP.

Om jag fattat det rätt så går Skinkansen 13 ggr/tim från Tokyo till Osaka. Varje tåg tar 1323 passagerare alltså 17.200 passagerare/timme. Vi åkte denna tur 25 april 2014 och tillbaka den 30:onde.  

Ha det så gott alla kära och nära. Många kramar till er alla från oss alla......