Torsdag den 9 Oktober 2014    

Idag började jag dagen med 30 min "nära döden"-upplevelse på crosstrainern. Efter detta släpade jag mig över till motionscykeln. Där satt jag 30 min till och lyssnade samtidigt på P4 Extra. Detta program tog upp bland annat; norsk ebolasmittad sjuksköterska samt Robin Söderling, mycket intressant. Riktigt bra att lyssna på P4 Extra för att försöka skingra tankarna. Lyssnar jag endast på musik räknar jag bara på hur många låtar det är kvar innan jag får kliva av...... varje låt ca 3 min  Hmmm .....Herregud åtta kvar, sju kvar, pust stön orkar inte en låt till nää det är väl bara 4 kvar....Nähhää felräknat..... Ska jag behöva trampa en HEL låt till??? Fixar inte en minut till...... Som sagt var P4 Extra är perfekt och då allra helst Lotta Brome med besök av Carl Jan Granqvist.

 

Efter 30 minuter på motionscykeln uppstår problemet att ta sig av sadeln. Rumpan värker,  varför är sadeln så hård? Jag tycker mig nog ha en ganska bra, naturlig polstring som borde räcka mer än väl men icke då. Jag diskuterade detta lilla dilemma igår med min vältränade amerikanska väninna och att hon har samma problem. Detta kan jag ha full förståelse för då hon inte har samma förutsättningar som mig. Man kan ju undra hur de tänkte när de skapade dessa redskap? Ska man behöva införskaffa cykelbyxor att ha på sig på gymmet? Vilken syn! Haa haa Nä som tur är lägger sig smärtan inom ett par minuter.

När jag sedan sitter/ligger på mattorna för att utföra 15 min stretching känns det nästan bra. Allra skönast är det dock på promenaden hem. Till gymmet går jag raka vägen dit i rask takt och det tar 15 min. När jag knallar hemåt brukar jag försöka irra omkring bland alla smågator som jag inte provat tidigare. Idag slet jag mig uppför en superbrant lång backe i hopp om att hitta en "ny" smal gränd men tji fick jag. Det var en återvändsgränd så det var bara att pallra sig nedför "stupet" igen.

 











Väl hemma blev det en välbehövlig dusch. Jag såg mig i spegel när jag kom innanför dörren och insåg att det kanske inte var det vackraste jag sett. Stackars lilla japanskan som jag var inne hos för att handla myggspray. Min vana trogen frågade jag om hon pratade engelska och som "alla" japaner tittar de på en med en rynka mellan ögonbrynen, viftar med handen som ett "nej". Jag visar samtidigt mellan tumme och pekfinger  och frågar "lite"? Nu blir det även lite mungrimaser från japanskan men som alltid förstår de direkt vad man önskar och gör allt för att hjälpa till, trots att jag såg ut som en högröd tomat i stripigt hår.

Igår, onsdag, var vi i Jiyugaoka och åt riktigt bra koreansk mat. Man väljer styrkan på maten själv, jag fegade lite och tog 2 efter tidigare erfarenheter från andra restauranger. "Mammy" tog 0, de övriga tog 3, inklusive koreanskan, men japanskan Eri slog till på 5. Min var mycket bra men jag skulle nog klarat 3 också. Eri delade med sig av sin 5:a i styrka till Rachelle och mig och den lilla mängden var precis lagom för min del.

I bilen till Jiyugaoka hade vi lite språklektion efter förra veckans skrattretande felsägning. Rachelle ville praktisera sina japanska talanger och skulle beställa själv. Till saken hör att servitören hade en mycket annorlunda frisyr. Så jag sitter i lugnan ro och tar kort på lite allt möjligt och speciellt inriktad på servitören med "håret" samtidigt som Rachelle beställer. Den heta grytan heter chige, hage betyder skallig och jige betyder naturligt/äkta hår. Helt plötsligt ser jag Miho bryta ihop fullständigt. Rachelle beställer in äkta hår och jag fotar frisyren. Vi ser helt frågande ut när vi ser hennes anfall, tårarna rinner och hon viftar med händerna framför ansiktet för att få luft. Servitören tar det dock med ro, ler lite, bockar och går sedan till köket med beställningarna. När Miho äntligen får luft lyckas hon berätta vad Rachelle just beställt. Sedan fortsätter lunchen i samma fnittriga stämning. Jag kan tillägga att det inte kom in en skål med hår utan en stark, het chiligryta precis som Rachelle trodde sig beställt.

Ja det är inte lätt att lära sig ett nytt språk. Jag har insett mina begränsningar. Även om jag lyckas säga ett par meningar så svarar ju inte japanerna korrekt efter skolboken. Helt plötsligt börjar de säga andra ord, längre meningar osv. Jag är på nedräkning innan jag ens hunnit börja matchen. Det går väl an att säga en mening eller två till mina japanska väninnor som vet hur begränsad man är men samtidigt går det så mycket lättare för samtliga inblandade att ta det på engelska.  Som ni förstår så har jag lagt ner projektet japanska.

..               

5 Oktober 2014

Fick precis ett e-mail ( fredag den 3:e okt ) från skolan att vi ska kolla deras hemsida efter klockan 6 på måndag morgon då de varnar för att en tyfon ska komma in över Tokyo. Peppar, peppar ta i trä, än så länge har samtliga tyfoner som de varnat för dragit förbi till havs eller trappat av i styrka innan de nått Tokyo. Vi får väl hoppas detsamma denna gång.


Läste just i en bok om Japan att om man visar navel tar åskguden den....Herrejösses vad många hen den guden måste samlat på sig i västvärlden. Här i Japan har han dock inte lika mycket arbete då hen gör allt för att skyla sig, speciellt soliga dagar.  Läste även i samma bok att drycken Sake är nödvändig vid de japanska festivalerna. Den förenar våra tankar med gud. Undrar just om gud är med dem även dagen efter? Det går åt en stor mängd Sake och andra starkare varor på dessa tillställningar. 

Jag ska kanske göra en liten sammanfattning av vad vi gjort sedan vi kom tillbaka till Japan sista veckan i augusti. Eftersom minnet är kort så blir det till att ta en återblick i fotomappen.

Denna återblick får komma vid ett annat tillfälle. Nu är det då måndag och tyfon nr 18 är på ingång. Detta innebär att skolan är stängd idag och många tåg går inte som de brukar, för ovanlighetens skull. Grabbarna njuter av en extra ledighetsdag även om jag tvingat dem att lägga ner lite tid på svenskan som de läser via Sofia Distans. Själva har vi förberett oss inför den kommande tyfonen genom att lägga ned alla stolar och välta borden. Dock drog vi inte för plåtjalusierna för dörrar och fönster. Vårt hus ligger ganska skyddat mellan flera andra hus. Vi får hoppas att vårt antagande om att vi är skyddade håller i sig.

 

 PS/ Klockan är nu 13.00 och tyfonen verkar ha passerat för nu är det vindstilla och solen strålar, som det brukar vara efter en tyfon. Det blir till att få med sig våra datanördar till söner och ta en promenad. /DS

Fredagen den 3 oktober 2014  

Idag har vi strålande sol och aningen för varmt för min smak, låg runt 25 grader före klockan 9 på morgonen. Tanken var att skippa att följa grabbarna till skolan men jag insåg ganska snart att risken skulle vara stor att jag inte skulle ta någon rask promenad alls idag . Nu blev det en på ca 50 min.

Efter att jag läst ut Åsa Hellbergs bok "Sonjas sista vilja" tog jag en snabb kopp kaffe ute i trädgården. Myggen anföll i flock trots att jag garderat mig med mängder av myggspray.  Det råder fortfarande "Denguefeber-varning" här i Tokyo. Till en början gällde det bara en park, Yoyogi, men under de senaste veckorna hela staden.

Förra helgen hade vi tillsammans med fem andra familjer ( japaner, italienare och amerikaner) hyrt en buss med chaufför för att bege oss till Mt Fuji. Detta är japans högsta berg och japanerna säger att här bor deras själ. Vilken tur att vi valde detta berget och inte Ontake som samma dag hade ett vulkanutbrott med närmare 50 döda, hittills. Det är ca 30 mil mellan bergen så vi märkte inget av förödelsen under vår resa.

 

Efter Mt Fuji gav vi oss iväg till Owakudani i Hakone området för att åka linbana upp till de varma, svaveldoftande källorna. I dessa källor kokar de ägg som man kan köpa och enl sägnen får man 7 extra år i livet för varje ägg man äter. Man bör dock inte äta mer än max tre. Samtliga i vår familj åt var sitt ägg och de smakade riktigt bra.

 

 

Det blev en ovanligt lång dag med extremt mycket busstid. Tror ärligen att det vore smidigare att ta tåget. Anledningen till alla dessa timmar i bussen var att det var stopp i trafiken pga en trafikolycka. Dessa förseningar är mer eller mindre obefintliga med de japanska tågen.

På tal om tåg: I år firar Skinkansen 50 år här i Japan. Detta helt makalösa färdsätt.  " Trots att de japanska höghastighetstågen rullat i 50 år och transporterat tio miljarder människor har inte en enda omkommit genom urspårning eller kollision. Däremot lär en passagerare ha klämts till döds i en dörr " enl Ulf Nyström journalist på GP.

Om jag fattat det rätt så går Skinkansen 13 ggr/tim från Tokyo till Osaka. Varje tåg tar 1323 passagerare alltså 17.200 passagerare/timme. Vi åkte denna tur 25 april 2014 och tillbaka den 30:onde.  

Ha det så gott alla kära och nära. Många kramar till er alla från oss alla......

Torsdagen den 19 September 2014

Har idag njutit av helt underbart väder. Lagom varmt, ingen fuktighet att tala om samt lite lätta vindar.  Väder som detta skulle man ha mer av i detta land men det är kanske synd att klaga på att det är för varmt och soligt. Snarare än man tror går man hemma i Sverige och muttrar mellan oktober till april med endast några ljuvliga höst och vinterdagar.

Idag har Hattori-san varit snäll och offrat sin förmiddag med att valla runt ett gäng svenskar i matbutiken. Perfekt som nyanländ men nästan än mer givande efter att man varit ett tag i landet. Det finns mängder av frukt, grönsaker, soyor, dressingar mm som man inte har en aning om hur de används eller tillreds.  I början är man ganska nöjd med att hitta basvaror så som mjölk, smör, mjöl mm som är snarlikt det man är van vid hemifrån. Man måste ha lite av det "svenska" kvar så man inte känner sig vilse på alla fronter i livet/vardagen.  Tror aldrig vi gjort pannkakor och köttbullar lika ofta i Sverige som vi gjorde här i början. Det kanske hör till saken att innan vi fick barn tror jag det blev pannkakor en gång på 7 år, nu minst en gång i månaden.

Idag införskaffade jag "komatsuna" ( senapspenat ) som jag fräste upp med vitlök, droppade på lite "goma"-olja (sesam) och så lite sesamfrön samt en nypa salt. Detta åt jag i ett salladsblad med händerna typ "a la Korea". Nu var det bara jag i familjen som åt på detta sätt, resterande åt med bestick och hoppade över salladsbladen helt. De föredrog pasta med kyckling och åt "komatsuna" vid sidan om.

Efter rundturen i butiken åt vi lunch på en närliggande restaurang. Jag hade tänkt ge mig hem direkt eftersom jag inte kände några av de nya svenskarna utan bara Hattori-san men hur det än var så hakade jag på. Det blev en trevlig lunch med mycket prat och skratt. Gymmet får jag besöka i morgon istället. Har nu lyckas "smita" ifrån två dagar i rad. Aj aj aj, det blir att ta en sväng i morgon fredag och en på lördag.

 

Tisdagen den 16 September 2014

Ja då är vi åter tillbaka i Tokyo efter en sommar med helt otroligt väder. Vi har nu haft två somrar i rad med sol och bad. I år, precis som förra året, kom värmen mer eller mindre samma dag som vi anlände till Sverige.

Grabbarna har nu gått två veckor i skolan och båda är supernöjda med sina lärare. De verkar ta allt med ro, även Alfred som numera också läser svenska på distans utöver den vanliga skolan.

  

Igår firade man "de äldres dag" här i Japan. Detta är en nationell helgdag vilket innebar att killarna var hemma från skolan. Johan fick dock jobba på som vanligt. Denna helg tillbringar många japaner med att hälsa på mor- och farföräldrar och andra äldre inom släkten samt ge dem en liten gåva och/eller ta dem ut på något trevligt.

Te, kopp, sötsaker samt två "äldre figurer"-en lämplig present kanske......

Själva gjorde vi inget speciellt. Jo förresten, vi åt lunch på Mos som är en japansk hamburgerkedja, aningen dyrare än de kända amerikanska men så mycket bättre. Här är det hel fisk/kyckling i "hamburgarna" och ingen malen sörja.  Nyttigare så länge man håller sig ifrån lökringarna, pommes och läskedrycken. Detta gjorde jag men inte sönerna.
  

 

Killarna går numera själva till skolan de flesta dagar. Jag följer med dem en till tre ggr/veckan för att få lite "gratis" motion eller för att träffa de andra mammorna. I år ska jag försöka att inte spendera mer än någon gång i veckan på Starbucks. Det kan bli lite mycket av det goda även om jag endast tar en slät kopp.

 

På mina dagliga promenader i stan har jag upptäckt att det verkar vara en babyboom på "g" här i Tokyo. Detta måste vara lovande nyheter eftersom det tydligen föds färre och färre barn här i landet och framförallt i storstäderna. Vart jag än går ser jag gravida japanskor. Nej jag är INTE gravid och har ingen som helst önskan om ännu ett barn. Annars brukar det ju vara så att innan man själv var gravid såg man aldrig detta fenomen men så fort man själv hade en växande mage såg man gravida överallt.

I morgon ska jag och Jessie ta en tur och införskaffa div mat i storförpackning. Jag tänker bland annat köpa hela laxsidor samt rejäla grillbiffar, något som annars är svårt att hitta i vanliga japanska matbutiker.

 

Nä nu ska jag sätta mig ute i solen med en kopp kaffe samt leta reda på en ny bok att börja på. Igår läste jag ut Helenas hämnd av Maria Gustavsdotter. Denna bok rekommenderar jag varmt. Jag har läst flera böcker av denna författare och hon är helt super. Har ni inte läst något av henne så har ni något att se fram emot. Boken "Blå ögon svart magi" skrattade jag gott åt, "Från din syster Lovisa" är en gripande bok om en kvinnlig missionär och Helenas hämnd handlar om helgonet Helena från Skövde. 

Nä nu är det kaffedags och sedan ska jag stå ute och stryka lakan och påslakan som den hemmafru jag är. Haa haaa.  Har man ingen mangel med sig så är det bara att bita i det sura äpplet. Näää, jag har ännu inte slutat med dessa "dumheter" även om flertalet av mina väninnor påtalat för mig att lägga ner detta otyg. Det finns inget bättre än att krypa ner mellan nystrykta lakan. Hmmmm 

Måndagen den 3 februari 2014

Idag är det "Setsubun" - Bön-kastningsceremoni". Jag har fått ett set med böner och en djävulsmask av en väninna idag så vi kan utföra ceremonin. Det hela går till så att en familjemedlem tar på sig masken. Vanligtvis mannen, sedan kastar man rostade bönor på honom. Man ska också kasta bönor ut från husets alla öppningar, fönster och dörrar, samtidigt som man skriker ""Oni wa soto" ( "ut med ondskan") Sedan gör man samma procedur men kastar då in bönor och skriker "Fuku wa uschi" ("in med lyckan") .

 

Denna dag ska man även äta lika många bönor som man är gammal. Jag kommer alltså få äta 47 st. Detta för att hålla sjukdomar ifrån sig under kommande år. Hoppas de är goda. Det kommer dock bli svårare för mig att mumsa i mig en sjögräsrulle som också hör till traditionen. Denna rulle är mycket större än normalt. Jag skulle uppskatta den som 18-20 cm lång och 5 cm i diameter. De innehåller ris samt div annat såsom fisk, ägg, grönsaker, rom etc inrullat i svart sjögräs. Jag har ännu inte riktigt lärt mig att uppskatta sjögräs men äter det om jag "måste". Denna rulle ska man äta vänd i ett speciellt väderstreck under tystnad samtidigt som man ska önska sig något och sedan vända sig åt ett annat redan förutbestämt håll. I år tror jag det var norr och sedan sydväst. Inte ett ljud under tiden proceduren pågår får man knysta om ens önskan ska gå i uppfyllelse.

 

Många tempel bjuder in kända personer att deltaga i denna ceremoni. Kändisarna kastar ut bönor som besökarna fångar upp. De äter sedan  lika många bönor som de är gamla. Michael hade bekymmer över sin farmor förra året då hon var över 90. 

 

Jag tror dock inte vi kommer besöka något tempel idag. Vi kommer nog ha fullt upp med alla bönor som ska slängas både in och ut ur vårt hus. Har räknat att vi har över 20 fönster och dörrar som bönor ska passera. Efter allt kastande blir det till att  knapra i oss både bönor och ev en sjögräsrulle sk "norimaki". Troligen får vi även ta en sväng med dammsugaren efter. Eller hur gör man ??? Dammsuger man då upp den kommande lyckan? Får nog höra av mig till någon av japanskorna så jag inte går och förstör hela proceduren med ett så ödesdigert tilltag som att städa. 

 

I lördags var vi ett gäng på 23 personer som hyrt buss för en dag. Vi var iväg på jordgubbsplockning ala Japan. Till en kostnad av ca 100 kr/person får man efter instruktioner, tvätta händer, veta vart man kastar skräp, i vilka rader man får plocka, vad sorterna heter och dess karaktärsdrag mm,  mumsa i sig jordgubbar under 40 min. Inte plocka och ta med sig endast äta. Intressant upplägg.

( en salig blandning av nationaliteter; Italienare, Amerikaner, Taiwan/Brasilianare, Svenskar, Japaner samt Koreaner ingick i vårt "gäng") 

Jordgubbarna var bamsestora och extremt lättplockade då de växer i uppbyggda bäddar. Här skulle det inte vara svårt att få ihop 20-30 liter. Men inte då...Aja baja.... Man får dock köpa med sig små askar med jordgubbar, kakor, sylt odyl om man vill från deras butik men inte plocka med sig hinkvis som vi är vana vi.

Nu kan vi njuta av jordgubbssäsongen här och förhoppningsvis kommer den vara kvar då vi kommer till Sverige i sommar. Säsongen här börjar så smått i december och håller på fram emot slutet av februari, början av mars. Detta har inneburit att Helmer fått jordgubbstårta på sin födelsedag de sista två åren. Vilken lycka! 

     

Efter jordgubbsplockningen lekte barnen av sig innan vi begav oss iväg till en fisk- och skaldjursbarbecue- restaurang vid vattnet där Chiyoe bokat bord åt oss.

Fisken och skaldjuren var lite för "färska" för min smak. En hel del levde då de lades på grillen. Vår familj undvek dock dessa och föredrog att ta de som livsanden redan lämnat. Jag vet att detta är dubbelmoraliskt. De levde säkert inne i köket men vi slapp i alla fall beskåda deras sista "andetag" på grillbädden. Hur som helst så var det supergott och trevlig miljö. Jag skulle mer än gärna återkomma och botanisera mer i utbudet. Ögonen orkar ju mer än magen så vi lämnade restaurangen proppmätta.

 
( silen är som skydd för att musslan inte ska "hoppa" av grillen ) 

Restaurangen hade även en delikatessbutik där man kunde handla med sig fisk och skaldjur mm hem. De sålde bla torkade små krabbor som man äter som snacks till ölen. Man kanske inte ska låta krabborna på västkusten återvända till havs efter barnens årliga krabbfiske. Hädanefter kanske man ska ta till vara på dessa, i japanernas tycke, delikatesser.

Japaner äter många skaldjur med skalet kvar. Jag föredrar att skala mina räkor samt endast äta inkråmet av krabborna. Har dock provat den japanska varianten och det funkar i vissa lägen. Fast de måste vara rejält rostade/torkade. Sedan blir det ingen räkfrossa som i Sverige utan efter en till två är man ganska nöjd. Med andra ord riktigt ekonomiskt försvarbart. 

På hemvägen gjorde vi ett besök i German Village som är en extrem stor park där barnen kunde leka runt. Här har de också mängder av ljusslingor, värre än Amerikanerna. Vi gav oss iväg hemåt precis då de började tända upp hela parken. Anledningen var att vi skulle hinna hem innan 19.30 eftersom vi hyrt bussen tills dess. Vår familj hade tänkt komma hit runt jul men utan bil är det lite krångligt. Nu har vi varit här och är nöjda så. Kan hända att vi återkommer innan vi lämnar Japan för gått. 

 

Vi tog även en rastpaus mitt ute i Tokyo Bay där bron går över till en extremt lång underhavs tunnel på vägen hem. Här fanns ett flertal restauranger ,en del butiker samt en härlig utsikt om än aningen kyligt. Under dagen hade vi haft runt 16 grader varmt så kontrasten blev stor. Vi passade på att ta en kopp kaffe samt fotograferade lite innan vi åter gav oss iväg mot Tokyo. 

Lördagen var en riktigt lyckad dag och jag måste tacka Chiyoe och Miho som gjort den möjlig. Själva hade vi nog inte lyckas hyra buss och gett oss ut på detta äventyr.