Fredagen den 22 november 2013, Tokyo 

 Då är det äntligen fredag efter en mycket hektisk vecka. "Föräldrasupport gruppen-PSG" har anordnat en basar vilket inneburit mycket jobb för ett fåtal föräldrar på skolan, här liksom på många andra ställen i världen. Vi har prismärkt och gått igenom saker som donerats/skänkts till skolan, nytt och gammalt. Allt från leksaker, kläder, böcker till blommor, kakor mm. Jag måste erkänna att jag var extremt skeptiskt till detta. Trodde inte barn, lärare och föräldrar skulle köpa något speciellt och att all tid och arbete vi lagt ner de senaste två veckorna skulle vara förgäves. Till min stora förvåning fick vi in ganska mycket pengar till PSG. Dessa pengar kommer återgå till barnen i form av pizzapartyn, presenter till alla barn "från tomten", halloweenfester, disco, godispåsar mm.

 

Nu står dock julbasaren på Svenska Ambassaden också för dörren och till detta har jag hjälpt till med att slå in svenskt hantverk i form av tomtar under den gångna veckan. Dessa ska säljas, så även hembakade, traditionella, svenska julkakor. Så snart blir det till att kavla upp ärmarna och försöka sig på att baka också.  Jag har lovat att hjälpa till med försäljningen av hantverkstomtarna den 1:e december samt att ställa iordning på ambassaden dagen innan.

Idag har jag passat på att slå in paket till barnens julkalendrar, har lyckats få till 22 paket till dem var så till helgen blir det att hitta de resterande innan kalendern blir komplett. Jag känner mig konstigt nog superstressad då japanerna redan förra veckan klätt sina granar. Herregud de firar ju inte jul !!! Att butikerna kör igång är väl en sak. Dagen efter halloween hade de bytt ut all dekoration till julpynt. Helt fascinerande hur snabbt de bytte från ett firande till ett annat. Så från 1 november har Starbucks julmotiv på muggar, kaffeförpackningar mm. Julgranar och annat pynt glittrar i butikerna, bostadshus, andra företag samt överallt ute på stan. De har mycket, mycket mer än vi någonsin kommer få i Sverige. Helt otroligt !!!

 

För min del känns det dock ganska underligt att se allt detta då solen strålar och vi fortfarande har ganska skönt "sensommar" väder, sett ur ett svenskt perspektiv. Mina japanska väninnor fryser dock och våndas över hur lättklädd jag är. Jag har dock långbyxor och t.o.m kofta alt vindjacka på morgonen. Än har jag inte börjat med strumpor mer än de gånger jag tar på mig gympaskor för att avlasta mina fortfarande ömmande fötter. Jo jag vet....."fotinlägg" ( eller vad det nu heter ) ..... men jag inbillar mig fortfarande att snart, mycket snart kommer smärtan ge med sig...

Ja som sagt var eftersom 1 oktober passerat så sätts värmen på rejält på många ställen så som på Johans jobb, stationer mm vare sig det behövs eller inte. De är fullständigt "galna". De ställer in aggregaten på 28-30 grader. Som svensk får man nästan hjärtinfarkt på kuppen och svetten börjar så smått rinna längs med ryggraden. När jag var på utvecklingssamtal förra veckan stod termostaten på 31 grader. Snabbt var jag till "gubbens" fasa framme och pillade på de olika knapparna och sänkte till mer normala 21 grader. Jag tror ingen såg mig. Fast Alfred har klagat här hemma på att det ibland är så varmt att han får huvudvärk. Nu är det så att här sätts värmen på vare sig det behövs eller inte känns det som. Är det 1 okt så är det 1 okt. Detta gäller även värmesitsarna på toaletterna.

När vi är inne på toaletterna så har jag upptäckt ännu mer olikheter och fiffigheter. Jag har t.ex varit inne på några som har ett handfat inbyggt i toalettstolen. Vattnet man använder att tvätta händerna med används sedan vid nästa spolning. Mycket smart och vattensparande.

På en del herrtoaletter finns det en givare som anger hur mycket du kissar i milliliter. Detta har jag aldrig sett på tjejernas, kan just undra varför? Vi kvinnor har dock möjligheten att sätta på lite ljudeffekter så som fågelsång, forsar som brusar mm så det inte hörs vad vi egentligen gör inne i båset. Mina japanskor påpekade också att här går dörrarna ända ner till golvet så ingen ska kunna se in på ens fötter. Hmmm detta hade jag inte ens reagerat på förrän de påpekade detta faktum.

Förra helgen hade de toalett-utställning i det fashionabla området Roppongi-Hills här i Tokyo. En sådan begivenhet stöter man nog bara på i Japan eller vad tror ni? Vad sägs om en stol med inbyggd belysning? Fast till vilken nytta? Nog för att många mödrar hra "ögon i nacken" men jag har aldrig hört någon ha dem i rumpan...

Ännu en sak: Förra veckan då vi var på jakt efter div ting till basaren sprang vi på doftande toalett-papper. Herrejösses! Man kunde välja mellan blåbär, jordgubb och grönt te. Jag tog jordgubb bara för att. Tanken var att jag skulle slå in det som en present till Johan men han fick äran att upptäcka denna "nymodighet" på plats. Toalettpapper är nog en av de få sakerna som är billiga här i Tokyo utöver färska groddar. Kanske har ett samband, vem vet?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tisdagen den 5 november 2013
Idag kan man knappast klaga på vädret. Termometern visar på 20,5 grader och jag sitter ute i vår "enorma" trädgård och njuter av en välförtjänt kopp kaffe.

Jag började dagen med att följa grabbarna till skolan och ta en kopp kaffe på Starbucks med italienska Paola och amerikanska Rachelle. Japanskorna gav sig hem direkt idag för att uträtta div "måsten" såsom att städa mm. Förra veckan blev det inte mycket tid över till detta. Vårt lilla "föräldra-volontärs-gäng" slet hårt för att få till ett Halloweenparty till barnen i skolan.

 

 

 

Samma kväll som festen gick av stapeln var vi även ute på "Trick or Treat" i Hiroo- / Roppongi-området här i Tokyo. Min äldsta son var nöjd att han slapp ifrån eftersom han hade feber och var förkyld. Jag kan inte förstå att han inte delar min och Alfreds glädje inför denna "högtid". Han verkar tycka att mor sin är en aning pinsam genom att visa sig på stan och i skolan utklädd till en häxa.  Haa haa..

 
Gissa om han hade våndats under ett par veckor över att behöva följa med på olika parader i stan. Jag var dock snäll nog att inte tvinga varken honom eller gubben att vara utklädda i år. Fast nu slog "lyckan" till och förkylningen kom som ett brev på posten. Med andra ord fick jag och Alfred själva ge oss ut med japanskorna på byn.

Idag har jag handlat, renbäddat grabbarnas sängar, tvättat och dammsugit huset. Känns riktigt bra vill jag lova. Tyvärr så öppnar inte mataffärerna förrän kl 10.00. Herregud, då har ju nästan halva dagen passerat. Tack och lov så finns det en liten butik vid skolan som öppnar 7.30. Utbudet är inte så stort men samtidigt perfekt för då går det undan. Fast idag inväntade jag att Tokyu store skulle öppna. Det blev 2 tunga påsar att bära hem. Oftast gör jag inköpen via internet men idag hittade jag riktigt bra frukt och grönsaker till någorlunda vettiga priser. Potatis för ca 2.50 st ( ganska små), kiwi ca 3 kr/st, 5 bananer 20 kr och äpplen för 3.50 kr/st. Rena fyndet !!!! Nätmelonen kostade dock ca 100 kr/st ( fanns även exemplar för ca 300 kr/st och jag kan inte se vad skillnaden är...). Även mango och vindruvor var extremt dyra just nu.

OBSERVERA att båda dessa meloner tillhör den högre prisklassen, fanns en som i mina ögon såg precis likadan ut till den "låga" kostnaden av ca 100 kr. Dessa är i knappa "handbolls-storlek". Så det hänger inte på storleken......

En tanke slog mig idag på väg till skolan: Här ser man inga med gåstavar. Såg den första personen idag som hade ett par. Jag reagerade även på att det var ett tag sedan jag såg hundar i div kreationer. Antingen så har man börjat bli van eller så har något hänt. Inte heller såg jag några "hund-barnvagnar" eller bärväskor med hundar i.  Hmm detta tål att undersöka närmare.

Jag vet inte om jag nämnde det innan sommaren men några veckor innan skolavslutningen hade en dement dam varit snäll nog att lämna hemlagad mat på vår trappa. Att hon var dement kollade Eri upp eftersom damen varit snäll och lämnat ett meddelande med sitt namn och adress på.

 

 

Damen bor i ett hus i vårt område och detta hus som så många andra bostadshus har en reception.  Nu har jag vid ett par tillfällen sett små matpaket med meddelanden liggande på trottoarerna i vårt område. Undrar just om det är samma dam. Imorgon ska jag höra med Chiyoe eller Miho om de kan läsa vad det står på lappen ( jag tog självklart kort på meddelandet men lät maten vara till någon bättre behövande). Fast den kommer åka med i soporna då jag inte ens tror vår hemlösa herre i Gotanda skulle våga sig på att äta den.

Vilket matkonto denna dam måste ha. Det är ju knappast gratis. Konstigt nog är det nästan billigare att äta lunch ute än att laga mat själv. Lunchen är i regel riktigt bra och framförallt rejäl.

På tal om mat; Imorgon ska vi ta oss till Ginza och spana in ett enormt "food court" där man kan köpa med sig allt möjligt färdiglagat.
Sorry måste rusa, Kaori ringde och frågade om jag ville träffa henne i Meguro för en kopp eller lunch. Jag återkommer en annan dag.

 

 

 

Måndagen den 4 november 2013

Ja då har det åter gått alldeles för lång tid sedan sist. Någon riktigt inbiten bloggare lär jag nog aldrig bli. Det finns så mycket annat i livet att göra än att sitta vid datorn. Ja och ska man som idag även försöka klura ut inloggadress samt lösenord i timmar varje gång så kommer det bli jobbigt i längden. Nog om detta.

 

 

Sommaren tillbringade jag och grabbarna i Sverige. Bättre väder än det vi hade i år lär vi nog få vänta på. Det fanns inget att klaga på. Johan var med oss ett par veckor i mitten av sommarlovet. Veckorna före och efter sina veckor i Sverige fick han tillbringa i varma och fuktiga Tokyo med att jobba. De flesta av mina japanska väninnor tillbringar ca 6 veckor på Hawaii för att undvika den värsta värmen.
Grabbarna var nöjda med att få vara med sina vänner även om de önskat att vi bott i Varnhem under sommaren så de kunde träffas än mer.

Väl tillbaka till Tokyo bjöd japanskorna in oss på en "Välkommen tillbaka lunch". Ljudnivån var högljudd och självklart florerade det runt en massa presenter till var och en. Jag hade köpt med mig "Tom och Jerry"- godispåsar till alla barn samt kökshandukar med motiv av Karin Larsson till de vuxna.

Det har varit trevligt att komma tillbaka men även jobbigt innan man åter igen kommer in i vardagstrallen. Tyvärr har mina långpromenader uteblivit. Jag går med grabbarna till skolan vilket tar knappt 30 min. Utöver detta blir det inga regelbundna långpromenader. Vet inte riktigt vad jag ska skylla på. Latmasken är nog den största boven kan jag tänka mig.....

Idag, måndagen den 4 nov, har killarna ledigt från skolan då det är en japansk helgdag, kulturens dag. Fast om jag uppfattat det rätt var helgdagen igår, söndag, och då blir man med automatik ledigt måndagen efter. Låter ju bra. Johan jobbar dock på som vanligt men många japaner är lediga.

      

Tisdagen den 25 Juni, 2013

Igår tillbringade jag stor del av dagen till att stryka. Åhh vad jag saknar vår mangel eftersom jag tydligen tillhör de få som fortfarande stryker eller manglar alla sängkläder. Jag lyckades dock få med sönerna till Harajuku och Oriental Bazaar. Om ni kommer till Tokyo och inte vill spendera er tid på att springa runt i en massa butiker på jakt efter presenter så är denna butik det perfekta valet. Här finns det mesta i presentväg "a la Japan" i alla prisklasser.

Risken med att ta med sönerna hit är dock att bredvid finns en populär pizzeria. Här serveras pizzabuffé med bland annat dessert pizza innehållande typ banan och choklad, jordgubbar och vaniljsås mm. Igår hade jag dock god framförhållning så innan vi begav oss hit fick de lunch hemma. På så vis lyckades vi glida förbi utan tjat. Nu är de så stora så inte heller den stora leksaksaffären var intressant. Vilket innebar att vi hade en riktigt lugn och behaglig stund på shoppinggatan Omotosando. Jag gjorde mina inköp och så tog vi Yamanote line hem i värmen.

I morgon, onsdag, har killarna sin sista dag i skolan innan sommarlovet. Eftersom Alfreds lärare flyttar hem till Kanada och Helmer kommer få andra så kommer de få presenter av sönerna. Båda lärarna har varit tränare för skolans fotbollslag, vilket Helmer varit med i. Så en svensk fotbolls T-shirt tyckte jag skulle vara passande. Alfred anser att hans lärare bör ha något inom ishockey eftersom han, som så många andra kanadensare, älskar hockey. Fast han gick med på att det går bra med en fotbollströja då det är näst intill omöjligt att få tag i något gällande svensk hockey på så kort tid. Jag har även hittat Stieg Larssons böcker på engelska här i Tokyo så den första delen av dessa får de också. Det känns som jag fått till det ganska bra till dessa 30-åriga grabbar.

 


I fredags, Midsommarafton, tillbringade Helmer 12 h i skolan. Tack och lov så var det inte en av de extremt varma dagarna med hög luftfuktighet eftersom han skulle ha på sig långärmad skjorta, slips och kavaj. Alfred hade på sig sommaruniformen som består av shorts, vit tenniströja, svarta skor och helst vita strumpor men vi kör med mörka strumpor som tillhör vinteruniformen. Anledningen är att de på rasterna spelar fotboll på en grusplan och de vita strumporna är sedan inte speciellt vita vill jag lova.

Till lunch bjöd skolans föräldraförening hela skolan på "Pizza-party" i respektive klassrum. Alla barn  fick även en liten present innehållande ett block, en bläckpenna som man kan sudda samt en blyertspenna. Jodie och jag tog hand om grade 4. Himmel och pannkaka vilket drag det var. De sjöng och dansade "Oppa gangnam style" mellan matintaget. Jag som är van med att inte ha på radio eller TV under måltiderna och att man sitter ner tills alla är klara. Det var en prövning för mig men jag fixade det utan att få en hjärtinfarkt. Ännu ett steg i min utveckling ??....???

Helmer och alla i grade 6 började skoldagen klockan 8.30 och var inte klara med "Graduation"- ceremonin förrän vid halv nio-tiden på kvällen. Familjen var inbjudna till kl 16.00 för att se alla elevers arbete gällande en organisation. Sedan hade de föreläsningar om skolans utveckling och efter detta var det själva "Graduation". Det var en trevlig kväll, om än en aningen lång och någon sill blev det inte.

Jag hade bundit mig en blomsterkrans för att killarna trots allt skulle få en liten känsla av Midsommar. Hemma hade jag även pyntat med svenska flaggor och uppblåsta ballonger både ute och inne.

På tal om blomsterkrans i håret så kan jag rekommendera detta för alla som skulle vilja ha kontakt med japaner då de besöker Tokyo. Flera stycken var framme och pratade med mig på stan. Jag blev gratulerad som nygift, gratulerad på födelsedagen, de tog kort på mig osv. Mycket trevligt.

Alfred fick inte lika mycket uppmärksamhet så han gick omkring med en röd clownnäsa tidigare i veckan. På tåget var det några enstaka som drog på munnen men inte så mycket mer. Fast på skolan och bland eleverna gjorde han succé.

Nu är det inte många dagar kvar innan grabbarna och jag flyger till Sverige. Det ska bli skönt att få njuta av långa sommarkvällar. I Tokyo går solen ner strax före 19.00 och det blir då riktigt mörkt. Här har de inte sommartid vilket de kanske borde införa för redan vid 4-tiden på morgonen börjar det ljusna.

Även den höga luftfuktigheten kan kännas lite jobbig. Nu har vi turen att ha torktumlare samt ett bra kall/varm-luftsystem på ena toaletten vilket innebär att vi inte har några problem med att torka tvätten. Jag pratade med en koreansk väninna som saknar detta och hon får försöka stryka sin tvätt torr. Gud vad jobbigt.

När man sedan är ute får man hela tiden se till att parera mellan alla dessa paraplyer. Japaner har paraplyer både mot regn och sol. För att en japan ska vara "redo" bör de ha med sig paraply, munskydd, vara klädda i vit skjorta/blus, mörk kostym, svart portföljväska. Sommartid slipper männen ibland slips, kvinnorna har med sig "solskydds ärmar", i väskan ska man ha med sig en liten frotté handduk, tandborste (många kvinnor tycks alltid borsta tänderna efter toabesök) samt gärna ha en aning för stora skor. Visst generaliserar jag men många, många har detta. Skulle vara intressant att titta på oss svenskar med andra ögon för att se vad som utmärker oss. Det finns säkert ting som vi har eller gör som utmärker oss som "typiskt" för svenskar. Just nu kan jag inte komma på något men så är man ju "hemmablind" också.